Sverige kommer inte att uppnå målet att odla 285 000 hektar vall per år, som ska ingå i miljöersättning för vallodling. Arealen vallgröda som är med i ersättningen har varit relativt konstant 2015–2018 och det motsvarar mellan 65 och 73 procent av målet.
Under år 2018 valde en del lantbrukare att inte söka miljöersättning för vallodling på all vallgröda de odlar. De kan ha miljöersättning på en del eller ingen av arealen med vallgröda. I området där man kan söka ersättningen står över 84 000 hektar med vallgröda utanför stödet. Detta är mycket intressant! För i praktiken klarar vi troligen syftet med ersättningen och får miljönyttan utan det är anslutningen till ersättningen som inte fungerar i nuläget. Frågor vi måste ställa oss är varför lantbrukarna inte söker ersättning och hur kan vi göra ersättningen mer attraktiv.
Tankar kring varför lantbrukare står utanför ersättning
- Det är svårt att klara villkoren.
- Lantbrukarna tycker att det räcker att söka gårdsstöd för marken och sköta marken efter de villkoren.
- Lantbrukarna känner inte till att det går att söka ersättning.
Varför är det viktigt att odla åkrar med vallgröda?
Jordbruket är en förutsättning för att kunna bevara många av våra växt- och djurarter i Sverige. Odling av vall minskar utsläppen från jordbruket och påverkar våra svenska miljömål positivt. Odling av vall är viktig för att samla upp läckage av kväve, fosfor och rester av växtskyddsmedel. Odling av vall i slättbygden är också ett bra avbrott i växtföljden, då det är mark som odlas intensivt. Odling av vallgrödor gör att kol lagras in i åkermarken och det påverkar även markens mullhalt.
// Jenny Sundell
Programmen och pengarna 