Efter en lång vinter är det snart dags för de första kosläppen i landet. Måste kännas härligt att få känna friheten igen med grönt gräs under klövarna. Korna tillbringar en stor del av året inomhus, och allt fler djur hålls numera i lösdrift.
Under slutet av 1900-talet och inledningen av 2000-talet skedde en förändring i den svenska djurhållningen, när många anläggningar ställde om från uppbunden djurhållning till lösgående system. I Sverige finns det regler för hur bland annat stallmiljöerna ska vara för att våra djur ska må bra – ett nytt stall för mjölkkor ska i dag byggas så att djuren hålls i lösdrift.
I landsbygdsprogrammet är ny-, om-, eller tillbyggnad av stallar den vanligaste investeringen som lantbrukare söker stöd för. Mellan åren 2014–2020 fick cirka 2 000 jordbruksföretag stöd för investeringar i stallar om drygt 1,8 miljarder kronor. De två stora inriktningarna, nötkötts- och mjölkproduktion, fick 85 procent av stödet. Resterande 15 procent gick till gris-, fjäderfä- och fårproduktion och till övrig djurproduktion.
Det är inom nötköttsproduktionen som det byggs flest antal stallar. Av allt stöd för stallar som har beviljats till denna bransch har en klar majoritet (69 procent) gått till att bygga nya stallar i stället för att bygga om dem. Inom mjölksektorn har ungefär hälften av de beviljade ärendena gått till att bygga nya stallar och hälften till om- och tillbyggnader. Detsamma gäller inom gris- och fjäderfäproduktionen. Inom fårproduktion så är det något vanligare att bygga nya stallar än att bygga om dem. I den sista kategorin som handlar om övrig djurproduktion infinner sig en mindre grupp djurslag som tillsammans har beviljats 8 miljoner kronor i stöd. Nya djurstallar är vanligast förekommande här.
/Ingrid
Programmen och pengarna 