EU-programmen bidrar olika mycket till klimatanpassning

Foto på ett vindkraftverk med ett rapsfält i förgrunden. I bakgrunden syns en blå himmel.
Foto: Marcus Carlsson

Ett förändrat klimat med ojämnt fördelad nederbörd, längre växtsäsong och fler extrema väderhändelser kommer att påverka svensk matproduktion. Effekterna kan vara både positiva och negativa. Till exempel kan en längre växtsäsong möjliggöra fler eller större skördar, men den ökar också risken för angrepp av skadegörare. Oavsett klimatförändringens effekter behöver matproduktionen anpassas så att den passar det nya klimatet.

En ny utvärdering som vi på WSP har genomfört visar att projekt som finansieras av EU-programmen redan idag bidrar till att klimatanpassa samhället i viss utsträckning. Det kan handla om att förhindra översvämning, värmestress eller smittspridning, eller om att utnyttja nya grödor som passar bättre i ett varmare klimat. Utvärderingen visar att projekt som bidrar till klimatanpassning är vanligare inom landsbygdsprogrammet (18 % av projekten) och havs- och fiskeriprogrammet (13 % av projekten) än inom lokalt ledd utveckling (2 % av projekten – notera att utvärderingen inte inkluderar projekt inom ramen för regional- och socialfonden). Av programmens totala resurser på 40 miljarder kronor har totalt ungefär 7 miljarder kronor använts för att främja klimatanpassning.

För att ytterligare anpassa matproduktionen till ett förändrat klimat behöver projekten som bidrar till klimatanpassning dels bli fler, dels bidra i större utsträckning. Utvärderingen visar att ett sätt att öka chansen för det är att EU-programmen har tydligare mål och prioriteringar för att styra mot klimatanpassning och att fokus riktas mot långsiktighet i större utsträckning. Idag finns nämligen en brist på fokusområden och prioriteringar som riktar sig mot klimatanpassning inom programmen. Därtill saknas explicita urvalskriterier för klimatanpassning som kan användas när man beslutar om stöd. Att informera om möjligheterna att få stöd för projekt som främjar klimatanpassning och ge exempel på sådana kan också uppmuntra klimatanpassningsprojekt.

Läs hela utvärderingsrapporten: Klimatanpassning i EU-programmen 2014–2020

/Jenny Wallström, WSP

Uppdaterad statistik för EU-programmen

Foto på en grusväg och träd med löv i höstfärger.
Foto: Anders Andersson, Scandinav bildbyrå

Nu finns uppdaterad statistik om hur det går för programmen inom havs- och fiskeriprogrammet, projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet samt regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling. Statistiken som har uppdaterats gäller perioden 2014–2020 inklusive förlängningsåren av programmen.

Uppgifterna plockades ut den 30 september och visar budget, antalet beviljade ansökningar, hur mycket pengar som har beviljats och hur mycket som har blivit utbetalt. Här hittar du statistiken för respektive program:

/Anna Lundberg

Satsar Sverige på rätt våtmark på rätt plats?

I förgrunden av fotot syns våtmarkens kant. På andra sidan våtmarken syns träd och en blå himmel. I våtmarken syns växtlighet och flytande alger.
Hossmo våtmark i Kalmar län. Foto: Josefin Nilsson, Högskolan i Halmstad

I vårt land lägger vi relativt stora resurser på att anlägga och underhålla våtmarker. Syftet är bland annat att förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald och begränsa påverkan från jordbruket genom att minska mängden kväve och fosfor (alltså näringsämnen) ut i omgivande vattendrag, sjöar och hav. Genom att bromsa in vattnet i landskapet kan näringsämnen sedimenteras eller tas upp av växter och mikroorganismer och på längre sikt minska problemet med övergödning i våra vatten och hav.  

Ett län som under många år har anlagt våtmarker är Kalmar län. I länet utgörs ungefär en femtedel av arealen av jordbruksmark och länet har en lång kust utefter Östersjön, ett hav som mår dåligt och har blivit en symbol för problemet övergödning med återkommande rapporteringar om algblomning och syrefattiga bottnar. Sedan 1995 har i genomsnitt 30 hektar våtmark anlagts per år i länet. Under perioden 2010–2019 finansierades 78 procent av våtmarksanläggandet från landsbygdsprogrammet. Som jämförelse finansierades i Sverige under samma period 75 procent (totalt 4 400 hektar våtmark) från landsbygdsprogrammet.

Hur fungerar då de våtmarker som anlagts hittills i Kalmar län? För att svara på frågan satte Länsstyrelsen i Kalmar län i gång en flerårig studie för att undersöka ett urval (6 stycken) av länets anlagda våtmarker. På så sätt kunde man undersöka våtmarkernas förmåga att minska mängden näringsämnen, som i sin tur belastar landskapets ytvatten och slutligen Östersjön.

För att bedöma våtmarkernas funktion och effekt är det vanligt att man genomför modelleringar. Modelleringarna tar hänsyn till aspekter som hydrologi, näringsbelastning och meteorologiska data. Men eftersom det saknas mätdata från sydöstra sidan av Sverige där Kalmar län ligger, finns ingen relevant modellering med områdets specifika väderförhållanden (Kalmar län har hälften av den nederbörd som faller över sydvästra Sverige). Därför valde Länsstyrelsen i Kalmar län att gå vidare med att göra flödesbaserade mätningar i ytvattnet, in och ut från de sex aktuella våtmarkerna. På så sätt kan en bedömning göras hur bra våtmarkerna kan rena ytvattnet och därigenom minska mängden näringsämnen till vattendrag, sjöar och hav. Datamängden som samlades in var mycket stor, och Högskolan i Halmstad tog sig an materialet genom att analysera och sammanställa delar av resultaten och skriva en utvärderingsrapport.

Resultatet visar att våtmarkerna i länet har en större förmåga att ta upp näringsämnen än vad som tidigare uppskattats. Några slutsatser är:

  • Våtmarkerna har hög avskiljning av fosfor och kväve trots att belastningen av näringsämnen är något lägre på de sex anlagda våtmarkerna än motsvarande på västsidan av Sverige.
  • Våtmarkerna fungerar bra för näringsavskiljning trots att ytvattnet som kommer in i våtmarken inte har särskilt lång uppehållstid (i genomsnitt ett dygn).
  • Både kväve- och fosforavskiljningen är hög, trots uttorkning av våtmarkerna sommartid och de regelbundet återkommande höga flödestopparna av ytvatten med högre halter av näringsämnen på hösten och vintern.

De anlagda våtmarkerna har alltså en god inbromsande effekt på vattnet. De fungerar bra som avskiljare för näringsämnen men också för att hålla kvar vattnet i landskapet, vilket i sin tur ökar den biologiska mångfalden.

Denna studie bidrar alltså med en viktig pusselbit till svaret till den stora frågan: Satsar vi på rätt våtmark på rätt plats?

Läs hela rapporten Näringsavskiljning i anlagda våtmarker i Kalmar län

/Eva T Hammarström, projektledare för studien på Länsstyrelsen i Kalmar län och Katarina Carthew, utredare som arbetar med utvärderingar på Jordbruksverket

Referenser

Sveriges miljömål. Anlagda eller hydrologiskt restaurerade våtmarker. Tillgänglig: https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/myllrande-vatmarker/anlagda-eller-hydrologiskt-restaurerade-vatmarker/

Statistiska centralbyrån (2021). Marken i Sverige. Tillgänglig: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/miljo/marken-i-sverige/

Vallodling – en miljöresurs som inte används fullt ut

Slagen och stränglagd vall i närbild.
Slagen och stränglagd vall. Foto: Håkan Hylén

Kan lantbrukare slå två flugor i en smäll genom att odla vall? Ja, när det gäller vallodling kan det vara fullt möjligt. Att odla flerårig vall fyller nämligen flera funktioner. Vallen är inte bara ett näringsrikt foder som djuren får nytta av, utan den bidrar även till flera positiva miljöeffekter.

Odling med flerårig vall gör att både läckaget av växtnäring och användningen av växtskyddsmedel minskar, vilket är bra för miljön. Dessutom förbättrar odling med flerårig vall markens struktur, eftersom den höjer jordens mullhalt och stimulerar tillväxten av markorganismer. Lantbrukare uppnår de gynnsamma miljöeffekterna genom att växla mellan att odla spannmål (exempelvis vete, havre och råg) som har stort näringsbehov och vallgrödor. Vallgrödorna bygger upp markens förråd av näring igen.

Målet för landsbygdsprogrammet 2014–2020 har varit att lantbrukare årligen ska söka miljöersättning för vallodling för 285 000 hektar i områden med intensiv spannmålsodling. Men i en ny uppföljningsrapport från Jordbruksverket framgår det att ansökningarna i genomsnitt i Sverige har omfattat 198 000 hektar per år. Det innebär att målet har uppnåtts till cirka 70 procent.

Diagrammet visar att den sammanlagda arealen med godkända vallgrödor som lantbrukare har sökt respektive inte sökt ersättning för ligger omkring 300 000 hektar årligen i stödområde 13 och 14 under perioden 2015–2020.
Andel vall som lantbrukare har respektive inte har sökt ersättning för.

Av uppföljningen framgår det också att det har funnits ytterligare arealer med vallgrödor som ger rätt till miljöersättning 2015–2020. Men lantbrukare har inte sökt ersättning för alla de arealer som har varit möjliga att få ersättning för. Det kan ha olika anledningar. En orsak kan vara att lantbrukarna behöver odla vallen i fem år för att få ersättning, vilket kan uppfattas som en lång period. Det kan också bero på hur villkoren för miljöersättningen är utformade i landsbygdsprogrammet 2014–2020.

Att odla flerårig vall kan även få ekonomiska konsekvenser för den enskilde lantbrukaren, även om odlingen är gynnsam för miljön. Att odla vall i områden med intensiv spannmålsodling gör att lantbrukaren förlorar viss inkomst. Det beror på att mindre mark då används till odling av grödor som kan säljas. Och även om en del av vallen kan säljas, får man sannolikt inte ut lika mycket av det som av spannmål. Det uppstår alltså en målkonflikt mellan kostnader för den enskilde lantbrukaren och miljönyttan för samhället. Medaljen har som sagt två sidor.

Men gör det då något att det delvis odlas vall som det inte söks ersättning för? Ja, det får nämligen konsekvensen att det inte går att veta om denna vallodling uppfyller miljökraven: att den är korrekt anlagd och ligger orörd i minst tre obrutna odlingssäsonger i följd. Inte heller är lantbrukarna bundna av några skötselvillkor som förbjuder spridning av växtskyddsmedel på vallen. Därför räknas endast den vallodling som lantbrukare har sökt ersättning för in i måluppfyllelsen.

Att lantbrukare inte fullt har utnyttjat möjligheten att ansöka om miljöersättningen innebär alltså i förlängningen att vallodlingen inte används som miljöresurs fullt ut. Om ersättningen ska vara kvar i nästa period bör man därför ta ställning till hur omfattande reglerna ska vara. Det handlar om en avvägning mellan å ena sidan specifika villkor som säkerställer att vallodlingarna sköts så att de får optimal miljöeffekt, å andra sidan förenklade villkor som lockar fler att söka men eventuellt riskerar att minska den avsedda miljöeffekten.

Så när du i sommar färdas genom Sverige och ser fält med böljande vall, skänk då en tacksamhetens tanke till de lantbrukare som valt att slå två flugor i en smäll. Där vallen växer och blir till foder, så förbättras miljön…

Läs hela uppföljningsrapporten: Miljöersättning för vallodling i landsbygdsprogrammet

/Håkan

Låg medelålder på de som beviljas startstöd av Sametinget

En hjord renar.
Fotograf: Mikael Svensson

Under min praktik på Jordbruksverket har jag arbetat med en uppföljning av fördelningen av stöd till de samiska näringarna i landsbygdsprogrammet. Dessa stöd har Sametinget haft ansvar för att handlägga och betala ut under programperioden 2014–2020. I uppföljningen har vi bland annat tittat på åldern på de som beviljats stöd, och för att avgränsa analysen valde vi att undersöka de tre stöd där flest ansökningar beviljats: investeringsstöd till jordbruk, startstöd och stöd till natur- och kulturmiljö.

Ett av stöden som intresserade oss lite extra var startstödet, som i Sametingets budget är helt riktat till rennäringen. Uppföljningen visar nämligen att medelåldern för de som beviljats startstöd av Sametinget var mycket låg: hälften av dem var 18 till 20 år. Givetvis ligger en låg medelålder i just det stödets natur, eftersom det riktar sig till yngre personer under 40 år som vill starta en verksamhet inom lantbruk. Men även för startstödet var de som beviljats stöd av Sametinget särskilt unga – lägre än de som beviljats startstöd inom andra näringar i övriga landsbygdsprogrammet.

Att många med startstöd inom de samiska näringarna är unga kan delvis bero på att stödet inom Sametingets budget helt riktas till rennäringen. Rennäringen är starkt kopplad till den samiska kulturen, och av de som vill bli renskötare är många ofta i färd med att etablera sina verksamheter redan i ung ålder, ibland innan de ens fyllt 18 år. Ett av kraven för att få startstöd i rennäringen är att man inte får ha varit etablerad som rennäringsföretagare längre än 24 månader när man skickar in sin ansökan. De som startar upp sina verksamheter vid runt 18 års ålder måste därmed, i de flesta fall, också ansöka om startstöd innan de fyllt 20. Detta kan ses som en bidragande orsak till att åldersgruppen 18 till 20 år var så pass vanlig bland de som sökte startstöd.

Läs hela uppföljningen Stöd till de samiska näringarna

/Hugo Jansohn, praktikant

Ny statistik för EU-programmen

Nu har vi publicerat ny statistik för både havs- och fiskeriprogrammet, regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling och projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet. Statistiken visar budgeten och antalet ansökningar som har beviljats för olika typer av insatser, investeringar och projekt (åtgärder), hur mycket stöd som har beviljats och hur mycket stöd som har betalats ut. För havs- och fiskeriprogrammet och regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling finns det även nya uppgifter om vilka som har beviljats stöd och beskrivningar av projekten som genomförts. Inom landsbygdsprogrammet finns uppgifterna om de som har fått stöd i en databas.

Du kan ta del av uppgifterna här:

Två personer cyklar på en grusväg på sommaren.
Foto: Peter Ericsson, Scandinav bildbyrå

Trevlig läsning!

/Hanna Wessling

Lärorika tider för Leader

Befolkningsökning, arbetstillfällen, företagsutveckling, förbättrad service och välfärd samt ökning av antalet besökare – det ska man undersöka för att få reda på hur projekt inom Leader kan ha påverkat samhället, enligt en ny utvärderingsrapport. Rapporten är en del av ett projekt som just nu utvärderar leaderprojekts långsiktiga effekter på landsbygdsutveckling.

I rapporten har utvärderarna tagit fram en modell för att ta reda på projektens effekter, alltså vilka strukturella förändringar i samhället som insatser inom Leader faktiskt leder till. Modellen bygger bland annat på att samla in flera sorters data: statistik, en sammanställning av insatser, enkäter till projektägare och en utvecklingsberättelse.

Figuren visar att det är leaderinsatser tillsammans andra möjliga faktorer som kan påverka samhällsförändringar i besöksnäring, arbetstillfällen, företagande, service och välfärd och befolkning. Genom att analysera så kallade kausala mekanismer mellan leaderinsatser och dessa effekter går det att ta reda på orsakssambandet mellan insatserna och effekterna.
Utvärderingens analysmodell för att utvärdera leaderinsatsers effekter. Z = andra faktorer än leaderinsatserna som kan påverka besöksnäring, arbetstillfällen, företagande, service och välfärd samt befolkning. M = orsakssambandet mellan insatserna och effekterna.

Läs hela utvärderingsrapporten Modell för utvärdering av leadereffekter Delrapport 3

/Matilda

PS. Inför nästa rapport från projektet är det dags att pröva modellen i ett leaderområde!

Leader eller inte – vad betyder det för projektstödens möjligheter att nå målen?

Idag hanteras projektstöd till landsbygdsutveckling på två olika sätt inom landsbygdsprogrammet. En del av projektstöden hanteras av länsstyrelsen, och en annan del förmedlas inom lokalt ledd utveckling genom leadermetoden. Inom Leader är det styrelsen i varje leaderområde som väljer vilka projekt som ska få projektstöd. Men vad vet vi om hur de olika sätten att förmedla projektstöd påverkar effekterna av stöden?

I en ny rapport analyseras just hur projektstöden till landsbygdsutveckling är organiserade och hur de kan utformas för att få så stor positiv samhällseffekt som möjligt. Rapporten är skriven av Jörgen Johansson som är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket.

De olika sätten att förmedla projektstöden representerar två olika metoder för utformningen av politik. Projektstöden som hanteras av länsstyrelsen präglas av styrning uppifrån (s.k. top-down) där riktlinjerna för utvecklingsarbetet formuleras av centrala myndigheter. Leader utgår i stället ifrån ett underifrånperspektiv (s.k. bottom-up), där politiken utformas lokalt av berörda aktörer. I rapporten analyseras vilket av sätten att förmedla projektstöd som bäst stämmer överens dels med forskningens uppfattningar om hur landsbygdsutveckling bör utformas, dels med projektstödens mål.

Foto som visar en slätt i kvällssol och en sjö i förgrunden.
Foto: Fredrik Ludvigsson

Slutsatsen är att målen med projektstöden kan uppnås i större utsträckning om några projektstöd överförs från länsstyrelsen till Leader, under förutsättning att överföringen förenas med nya riktlinjer och villkor. Fördelarna med Leader är många, men samtidigt finns det utmaningar med en politik som utformas underifrån. Det är dessa utmaningar rapporten tar sig an med förslag på nya riktlinjer. Sammanfattningsvis föreslår rapporten att en överföring av projektstöden förenas med följande villkor för Leader:

  • Utvecklingsarbetet inom Leader bör i större utsträckning prioriteras i vissa typer av landsbygder på grundval av territoriella behov.
  • Öka samordningen med den regionala utvecklingspolitiken och med länsstyrelsernas arbete med de areella näringarna. På så sätt kan vi främja synergieffekter och nya former av arbete med exempelvis energiförsörjning och klimatinsatser.
  • Medvetenheten om hur vi skapar strukturella förändringar behöver öka inom Leader.

Landsbygdsutveckling berör ett stort antal politikområden. Jordbruk, fiske, skog, miljö, klimat, kultur, rekreation, turism, service och infrastruktur – listan på de perspektiv och intressen som behöver vägas mot varandra för att ta ställning till vad som är en hållbar landsbygdsutveckling i praktiken kan göras lång. Rapporten uttrycker att det finns ett behov av att ytterligare analysera och ta ställning till mål- och värdekonflikter om hur landskapets resurser ska användas. Med en politik som i större utsträckning utformas underifrån belyser rapporten att vi behöver arbeta ännu mer för att samordna landsbygdsutvecklingspolitiken med andra politikområden.

Läs hela rapporten: Leader eller inte Leader – det är frågan. Organisering och genomförande av projektstöd för landsbygdsutveckling

/Hanna Wessling

Positiv utveckling för energieffektivisering och produktion av förnybar energi

I ljuset av EU:s nya utsläppsmål skrev vi häromveckan i bloggen om landsbygdsprogrammets roll för att bidra till ett bättre klimat. Ännu en utvärdering värd att lyfta i sammanhanget handlar om stöd för energi och klimat. Vilka slutsatser går egentligen att dra om hur programmet bidragit till energieffektivisering och ökad produktion av förnybar energi?

Utvärderingen visar att investeringsstöden för energieffektivisering och för produktion av förnybar energi har haft god effekt under programperioden 2014–2020. Investeringsstöden för energieffektivisering genererade under perioden nästan dubbelt så stora energibesparingar som under föregående period av landsbygdsprogrammet (2007–2013). Det är både en välkommen och väntad utveckling med tanke på hur kunskapen om och teknologin kring energieffektivisering och framställandet av förnybar energi har utvecklats under de senaste decenniet. Inom bioenergiprojekt, solenergiprojekt och energiskog har förnybar energi i varierande grad kunnat ersätta fossila bränslen. Exempelvis har de som har fått investeringsstöd för produktion av bioenergi nästan helt ersatt eldningsolja med klimatneutral energi.

Plantor i ett växthus.
Nästan hälften av investeringarna för energieffektivisering har gått till verksamheter med växthusodling. Foto: Mostphotos

Ett specifikt kapitel i utvärderingen som fångade mitt intresse handlar om investeringsstöd för ökad konkurrenskraft. Länsstyrelsen har med hjälp av urvalskriterier bedömt vilka investeringar som bidrar till energieffektivitet. Av de 1 069 investeringar som fått stöd fanns underlag för att bedöma 468 investeringar. Av dessa har ungefär 55 procent fått urvalspoäng. Länsstyrelsen har alltså bedömt att drygt hälften av investeringarna är energieffektiva.

Det intressanta är att de beräkningar utvärderarna har gjort inte verkar stämma överens med länsstyrelsernas poängsättning. Majoriteten av de investeringar som fått urvalspoäng av länsstyrelsen förväntas enligt utvärderarnas poängsättning nämligen inte leda till energieffektivisering. Ser man vidare på de cirka 45 procent av investeringarna som inte fick några urvalspoäng av länsstyrelsen så är det istället tvärtom – nästan alla dessa investeringar förväntas enligt utvärderarnas beräkningar faktiskt leda till energieffektivisering, trots att de inte fått några poäng av länsstyrelsen i handläggningsprocessen.

Sammanfattningsvis känns det positivt att se att många investeringar som fått stöd tycks ha god effekt på klimatet, oavsett om länsstyrelsen gett dem urvalspoäng eller inte. Det finns alltså ännu fler projekt än vad man trodde som faktiskt har lett till energieffektivisering!

/Hugo

Nya klimatmål – vad gör landsbygdsprogrammet för klimatet?

I nyheterna kunde man nyligen läsa och höra att man inom EU kommit överens om att utsläppen av växthusgaser till 2030 ska minska med 55 procent (jämfört med 1990 års utsläppsnivåer). Nyheten fick mig att fundera på landsbygdsprogrammet och vilken roll det har för att nå klimatmålet. Precis som mycket annat som människan sysslar med, har jordbruket en påverkan på utsläppen av växthusgaser. Eftersom en stor del av landsbygdsprogrammet rör jordbruk och jordbruksproduktion påverkar programmet förstås också klimatet, både positivt och negativt.

I landsbygdsprogrammet finns redan nu olika typer av insatser och stöd för att minska klimatpåverkan. Det kan handla om att främja energieffektivisering, att minska den totala energianvändningen eller att gå över till förnybara energislag. Detta görs främst genom stöd till investeringar i jordbruket. Här på Programmen och pengarna har vi tidigare bloggat om en rapport som innehåller mycket intressant information om investeringar och stöd inom energi och klimat.

Bild på en våtmark och en molnig himmel.
Anlagda våtmarker kan vara ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Bilden är från Larssons våtmark i Halland, Sverige. Foto: Leif Ingvarson

Nu när EU:s ambitionsnivå höjs i och med den nya överenskommelsen om växthusgaser så kan man också fundera på om landsbygdsprogrammet kan bidra ännu mer. Skulle även landsbygdsprogrammets ambition kunna skruvas upp ytterligare – och hur? Vilka klimatbra insatser skulle kunna ingå i landsbygdsprogrammet men gör inte det idag? Forskarna Ewa Rabinowicz och Christian Jörgensen har nyligen skrivit en intressant och tänkvärd utvärderingsrapport om möjliga klimatåtgärder i framtida program.

I rapporten pekar forskarna bland annat på att återvätning av organogen jordbruksmark kan ge stor klimatnytta. Förenklat innebär det att man lägger utdikad jordbruksmark under vatten på nytt för att minska mängden växthusgaser som den utdikade marken släpper ut. Eftersom det skulle innebära att man tar jordbruksmark ur produktion misstänker jag att det inte är helt okontroversiellt att göra i stor skala. Här kan du också läsa Ewas och Christians tidigare blogginlägg om utvärderingsrapporten.

/Eric

P.S. Om du, liksom jag, blir nyfiken på att läsa mer om just återvätning har Jordbruksverket för ett par år sedan publicerat en rapport om just detta.