EU-programmen bidrar olika mycket till klimatanpassning

Foto på ett vindkraftverk med ett rapsfält i förgrunden. I bakgrunden syns en blå himmel.
Foto: Marcus Carlsson

Ett förändrat klimat med ojämnt fördelad nederbörd, längre växtsäsong och fler extrema väderhändelser kommer att påverka svensk matproduktion. Effekterna kan vara både positiva och negativa. Till exempel kan en längre växtsäsong möjliggöra fler eller större skördar, men den ökar också risken för angrepp av skadegörare. Oavsett klimatförändringens effekter behöver matproduktionen anpassas så att den passar det nya klimatet.

En ny utvärdering som vi på WSP har genomfört visar att projekt som finansieras av EU-programmen redan idag bidrar till att klimatanpassa samhället i viss utsträckning. Det kan handla om att förhindra översvämning, värmestress eller smittspridning, eller om att utnyttja nya grödor som passar bättre i ett varmare klimat. Utvärderingen visar att projekt som bidrar till klimatanpassning är vanligare inom landsbygdsprogrammet (18 % av projekten) och havs- och fiskeriprogrammet (13 % av projekten) än inom lokalt ledd utveckling (2 % av projekten – notera att utvärderingen inte inkluderar projekt inom ramen för regional- och socialfonden). Av programmens totala resurser på 40 miljarder kronor har totalt ungefär 7 miljarder kronor använts för att främja klimatanpassning.

För att ytterligare anpassa matproduktionen till ett förändrat klimat behöver projekten som bidrar till klimatanpassning dels bli fler, dels bidra i större utsträckning. Utvärderingen visar att ett sätt att öka chansen för det är att EU-programmen har tydligare mål och prioriteringar för att styra mot klimatanpassning och att fokus riktas mot långsiktighet i större utsträckning. Idag finns nämligen en brist på fokusområden och prioriteringar som riktar sig mot klimatanpassning inom programmen. Därtill saknas explicita urvalskriterier för klimatanpassning som kan användas när man beslutar om stöd. Att informera om möjligheterna att få stöd för projekt som främjar klimatanpassning och ge exempel på sådana kan också uppmuntra klimatanpassningsprojekt.

Läs hela utvärderingsrapporten: Klimatanpassning i EU-programmen 2014–2020

/Jenny Wallström, WSP

Uppdaterad statistik för EU-programmen

Foto på en grusväg och träd med löv i höstfärger.
Foto: Anders Andersson, Scandinav bildbyrå

Nu finns uppdaterad statistik om hur det går för programmen inom havs- och fiskeriprogrammet, projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet samt regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling. Statistiken som har uppdaterats gäller perioden 2014–2020 inklusive förlängningsåren av programmen.

Uppgifterna plockades ut den 30 september och visar budget, antalet beviljade ansökningar, hur mycket pengar som har beviljats och hur mycket som har blivit utbetalt. Här hittar du statistiken för respektive program:

/Anna Lundberg

Satsar Sverige på rätt våtmark på rätt plats?

I förgrunden av fotot syns våtmarkens kant. På andra sidan våtmarken syns träd och en blå himmel. I våtmarken syns växtlighet och flytande alger.
Hossmo våtmark i Kalmar län. Foto: Josefin Nilsson, Högskolan i Halmstad

I vårt land lägger vi relativt stora resurser på att anlägga och underhålla våtmarker. Syftet är bland annat att förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald och begränsa påverkan från jordbruket genom att minska mängden kväve och fosfor (alltså näringsämnen) ut i omgivande vattendrag, sjöar och hav. Genom att bromsa in vattnet i landskapet kan näringsämnen sedimenteras eller tas upp av växter och mikroorganismer och på längre sikt minska problemet med övergödning i våra vatten och hav.  

Ett län som under många år har anlagt våtmarker är Kalmar län. I länet utgörs ungefär en femtedel av arealen av jordbruksmark och länet har en lång kust utefter Östersjön, ett hav som mår dåligt och har blivit en symbol för problemet övergödning med återkommande rapporteringar om algblomning och syrefattiga bottnar. Sedan 1995 har i genomsnitt 30 hektar våtmark anlagts per år i länet. Under perioden 2010–2019 finansierades 78 procent av våtmarksanläggandet från landsbygdsprogrammet. Som jämförelse finansierades i Sverige under samma period 75 procent (totalt 4 400 hektar våtmark) från landsbygdsprogrammet.

Hur fungerar då de våtmarker som anlagts hittills i Kalmar län? För att svara på frågan satte Länsstyrelsen i Kalmar län i gång en flerårig studie för att undersöka ett urval (6 stycken) av länets anlagda våtmarker. På så sätt kunde man undersöka våtmarkernas förmåga att minska mängden näringsämnen, som i sin tur belastar landskapets ytvatten och slutligen Östersjön.

För att bedöma våtmarkernas funktion och effekt är det vanligt att man genomför modelleringar. Modelleringarna tar hänsyn till aspekter som hydrologi, näringsbelastning och meteorologiska data. Men eftersom det saknas mätdata från sydöstra sidan av Sverige där Kalmar län ligger, finns ingen relevant modellering med områdets specifika väderförhållanden (Kalmar län har hälften av den nederbörd som faller över sydvästra Sverige). Därför valde Länsstyrelsen i Kalmar län att gå vidare med att göra flödesbaserade mätningar i ytvattnet, in och ut från de sex aktuella våtmarkerna. På så sätt kan en bedömning göras hur bra våtmarkerna kan rena ytvattnet och därigenom minska mängden näringsämnen till vattendrag, sjöar och hav. Datamängden som samlades in var mycket stor, och Högskolan i Halmstad tog sig an materialet genom att analysera och sammanställa delar av resultaten och skriva en utvärderingsrapport.

Resultatet visar att våtmarkerna i länet har en större förmåga att ta upp näringsämnen än vad som tidigare uppskattats. Några slutsatser är:

  • Våtmarkerna har hög avskiljning av fosfor och kväve trots att belastningen av näringsämnen är något lägre på de sex anlagda våtmarkerna än motsvarande på västsidan av Sverige.
  • Våtmarkerna fungerar bra för näringsavskiljning trots att ytvattnet som kommer in i våtmarken inte har särskilt lång uppehållstid (i genomsnitt ett dygn).
  • Både kväve- och fosforavskiljningen är hög, trots uttorkning av våtmarkerna sommartid och de regelbundet återkommande höga flödestopparna av ytvatten med högre halter av näringsämnen på hösten och vintern.

De anlagda våtmarkerna har alltså en god inbromsande effekt på vattnet. De fungerar bra som avskiljare för näringsämnen men också för att hålla kvar vattnet i landskapet, vilket i sin tur ökar den biologiska mångfalden.

Denna studie bidrar alltså med en viktig pusselbit till svaret till den stora frågan: Satsar vi på rätt våtmark på rätt plats?

Läs hela rapporten Näringsavskiljning i anlagda våtmarker i Kalmar län

/Eva T Hammarström, projektledare för studien på Länsstyrelsen i Kalmar län och Katarina Carthew, utredare som arbetar med utvärderingar på Jordbruksverket

Referenser

Sveriges miljömål. Anlagda eller hydrologiskt restaurerade våtmarker. Tillgänglig: https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/myllrande-vatmarker/anlagda-eller-hydrologiskt-restaurerade-vatmarker/

Statistiska centralbyrån (2021). Marken i Sverige. Tillgänglig: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/miljo/marken-i-sverige/

Vallodling – en miljöresurs som inte används fullt ut

Slagen och stränglagd vall i närbild.
Slagen och stränglagd vall. Foto: Håkan Hylén

Kan lantbrukare slå två flugor i en smäll genom att odla vall? Ja, när det gäller vallodling kan det vara fullt möjligt. Att odla flerårig vall fyller nämligen flera funktioner. Vallen är inte bara ett näringsrikt foder som djuren får nytta av, utan den bidrar även till flera positiva miljöeffekter.

Odling med flerårig vall gör att både läckaget av växtnäring och användningen av växtskyddsmedel minskar, vilket är bra för miljön. Dessutom förbättrar odling med flerårig vall markens struktur, eftersom den höjer jordens mullhalt och stimulerar tillväxten av markorganismer. Lantbrukare uppnår de gynnsamma miljöeffekterna genom att växla mellan att odla spannmål (exempelvis vete, havre och råg) som har stort näringsbehov och vallgrödor. Vallgrödorna bygger upp markens förråd av näring igen.

Målet för landsbygdsprogrammet 2014–2020 har varit att lantbrukare årligen ska söka miljöersättning för vallodling för 285 000 hektar i områden med intensiv spannmålsodling. Men i en ny uppföljningsrapport från Jordbruksverket framgår det att ansökningarna i genomsnitt i Sverige har omfattat 198 000 hektar per år. Det innebär att målet har uppnåtts till cirka 70 procent.

Diagrammet visar att den sammanlagda arealen med godkända vallgrödor som lantbrukare har sökt respektive inte sökt ersättning för ligger omkring 300 000 hektar årligen i stödområde 13 och 14 under perioden 2015–2020.
Andel vall som lantbrukare har respektive inte har sökt ersättning för.

Av uppföljningen framgår det också att det har funnits ytterligare arealer med vallgrödor som ger rätt till miljöersättning 2015–2020. Men lantbrukare har inte sökt ersättning för alla de arealer som har varit möjliga att få ersättning för. Det kan ha olika anledningar. En orsak kan vara att lantbrukarna behöver odla vallen i fem år för att få ersättning, vilket kan uppfattas som en lång period. Det kan också bero på hur villkoren för miljöersättningen är utformade i landsbygdsprogrammet 2014–2020.

Att odla flerårig vall kan även få ekonomiska konsekvenser för den enskilde lantbrukaren, även om odlingen är gynnsam för miljön. Att odla vall i områden med intensiv spannmålsodling gör att lantbrukaren förlorar viss inkomst. Det beror på att mindre mark då används till odling av grödor som kan säljas. Och även om en del av vallen kan säljas, får man sannolikt inte ut lika mycket av det som av spannmål. Det uppstår alltså en målkonflikt mellan kostnader för den enskilde lantbrukaren och miljönyttan för samhället. Medaljen har som sagt två sidor.

Men gör det då något att det delvis odlas vall som det inte söks ersättning för? Ja, det får nämligen konsekvensen att det inte går att veta om denna vallodling uppfyller miljökraven: att den är korrekt anlagd och ligger orörd i minst tre obrutna odlingssäsonger i följd. Inte heller är lantbrukarna bundna av några skötselvillkor som förbjuder spridning av växtskyddsmedel på vallen. Därför räknas endast den vallodling som lantbrukare har sökt ersättning för in i måluppfyllelsen.

Att lantbrukare inte fullt har utnyttjat möjligheten att ansöka om miljöersättningen innebär alltså i förlängningen att vallodlingen inte används som miljöresurs fullt ut. Om ersättningen ska vara kvar i nästa period bör man därför ta ställning till hur omfattande reglerna ska vara. Det handlar om en avvägning mellan å ena sidan specifika villkor som säkerställer att vallodlingarna sköts så att de får optimal miljöeffekt, å andra sidan förenklade villkor som lockar fler att söka men eventuellt riskerar att minska den avsedda miljöeffekten.

Så när du i sommar färdas genom Sverige och ser fält med böljande vall, skänk då en tacksamhetens tanke till de lantbrukare som valt att slå två flugor i en smäll. Där vallen växer och blir till foder, så förbättras miljön…

Läs hela uppföljningsrapporten: Miljöersättning för vallodling i landsbygdsprogrammet

/Håkan

Låg medelålder på de som beviljas startstöd av Sametinget

En hjord renar.
Fotograf: Mikael Svensson

Under min praktik på Jordbruksverket har jag arbetat med en uppföljning av fördelningen av stöd till de samiska näringarna i landsbygdsprogrammet. Dessa stöd har Sametinget haft ansvar för att handlägga och betala ut under programperioden 2014–2020. I uppföljningen har vi bland annat tittat på åldern på de som beviljats stöd, och för att avgränsa analysen valde vi att undersöka de tre stöd där flest ansökningar beviljats: investeringsstöd till jordbruk, startstöd och stöd till natur- och kulturmiljö.

Ett av stöden som intresserade oss lite extra var startstödet, som i Sametingets budget är helt riktat till rennäringen. Uppföljningen visar nämligen att medelåldern för de som beviljats startstöd av Sametinget var mycket låg: hälften av dem var 18 till 20 år. Givetvis ligger en låg medelålder i just det stödets natur, eftersom det riktar sig till yngre personer under 40 år som vill starta en verksamhet inom lantbruk. Men även för startstödet var de som beviljats stöd av Sametinget särskilt unga – lägre än de som beviljats startstöd inom andra näringar i övriga landsbygdsprogrammet.

Att många med startstöd inom de samiska näringarna är unga kan delvis bero på att stödet inom Sametingets budget helt riktas till rennäringen. Rennäringen är starkt kopplad till den samiska kulturen, och av de som vill bli renskötare är många ofta i färd med att etablera sina verksamheter redan i ung ålder, ibland innan de ens fyllt 18 år. Ett av kraven för att få startstöd i rennäringen är att man inte får ha varit etablerad som rennäringsföretagare längre än 24 månader när man skickar in sin ansökan. De som startar upp sina verksamheter vid runt 18 års ålder måste därmed, i de flesta fall, också ansöka om startstöd innan de fyllt 20. Detta kan ses som en bidragande orsak till att åldersgruppen 18 till 20 år var så pass vanlig bland de som sökte startstöd.

Läs hela uppföljningen Stöd till de samiska näringarna

/Hugo Jansohn, praktikant

Ny statistik för EU-programmen

Nu har vi publicerat ny statistik för både havs- och fiskeriprogrammet, regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling och projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet. Statistiken visar budgeten och antalet ansökningar som har beviljats för olika typer av insatser, investeringar och projekt (åtgärder), hur mycket stöd som har beviljats och hur mycket stöd som har betalats ut. För havs- och fiskeriprogrammet och regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling finns det även nya uppgifter om vilka som har beviljats stöd och beskrivningar av projekten som genomförts. Inom landsbygdsprogrammet finns uppgifterna om de som har fått stöd i en databas.

Du kan ta del av uppgifterna här:

Två personer cyklar på en grusväg på sommaren.
Foto: Peter Ericsson, Scandinav bildbyrå

Trevlig läsning!

/Hanna Wessling

Positiv utveckling för energieffektivisering och produktion av förnybar energi

I ljuset av EU:s nya utsläppsmål skrev vi häromveckan i bloggen om landsbygdsprogrammets roll för att bidra till ett bättre klimat. Ännu en utvärdering värd att lyfta i sammanhanget handlar om stöd för energi och klimat. Vilka slutsatser går egentligen att dra om hur programmet bidragit till energieffektivisering och ökad produktion av förnybar energi?

Utvärderingen visar att investeringsstöden för energieffektivisering och för produktion av förnybar energi har haft god effekt under programperioden 2014–2020. Investeringsstöden för energieffektivisering genererade under perioden nästan dubbelt så stora energibesparingar som under föregående period av landsbygdsprogrammet (2007–2013). Det är både en välkommen och väntad utveckling med tanke på hur kunskapen om och teknologin kring energieffektivisering och framställandet av förnybar energi har utvecklats under de senaste decenniet. Inom bioenergiprojekt, solenergiprojekt och energiskog har förnybar energi i varierande grad kunnat ersätta fossila bränslen. Exempelvis har de som har fått investeringsstöd för produktion av bioenergi nästan helt ersatt eldningsolja med klimatneutral energi.

Plantor i ett växthus.
Nästan hälften av investeringarna för energieffektivisering har gått till verksamheter med växthusodling. Foto: Mostphotos

Ett specifikt kapitel i utvärderingen som fångade mitt intresse handlar om investeringsstöd för ökad konkurrenskraft. Länsstyrelsen har med hjälp av urvalskriterier bedömt vilka investeringar som bidrar till energieffektivitet. Av de 1 069 investeringar som fått stöd fanns underlag för att bedöma 468 investeringar. Av dessa har ungefär 55 procent fått urvalspoäng. Länsstyrelsen har alltså bedömt att drygt hälften av investeringarna är energieffektiva.

Det intressanta är att de beräkningar utvärderarna har gjort inte verkar stämma överens med länsstyrelsernas poängsättning. Majoriteten av de investeringar som fått urvalspoäng av länsstyrelsen förväntas enligt utvärderarnas poängsättning nämligen inte leda till energieffektivisering. Ser man vidare på de cirka 45 procent av investeringarna som inte fick några urvalspoäng av länsstyrelsen så är det istället tvärtom – nästan alla dessa investeringar förväntas enligt utvärderarnas beräkningar faktiskt leda till energieffektivisering, trots att de inte fått några poäng av länsstyrelsen i handläggningsprocessen.

Sammanfattningsvis känns det positivt att se att många investeringar som fått stöd tycks ha god effekt på klimatet, oavsett om länsstyrelsen gett dem urvalspoäng eller inte. Det finns alltså ännu fler projekt än vad man trodde som faktiskt har lett till energieffektivisering!

/Hugo

Nya klimatmål – vad gör landsbygdsprogrammet för klimatet?

I nyheterna kunde man nyligen läsa och höra att man inom EU kommit överens om att utsläppen av växthusgaser till 2030 ska minska med 55 procent (jämfört med 1990 års utsläppsnivåer). Nyheten fick mig att fundera på landsbygdsprogrammet och vilken roll det har för att nå klimatmålet. Precis som mycket annat som människan sysslar med, har jordbruket en påverkan på utsläppen av växthusgaser. Eftersom en stor del av landsbygdsprogrammet rör jordbruk och jordbruksproduktion påverkar programmet förstås också klimatet, både positivt och negativt.

I landsbygdsprogrammet finns redan nu olika typer av insatser och stöd för att minska klimatpåverkan. Det kan handla om att främja energieffektivisering, att minska den totala energianvändningen eller att gå över till förnybara energislag. Detta görs främst genom stöd till investeringar i jordbruket. Här på Programmen och pengarna har vi tidigare bloggat om en rapport som innehåller mycket intressant information om investeringar och stöd inom energi och klimat.

Bild på en våtmark och en molnig himmel.
Anlagda våtmarker kan vara ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Bilden är från Larssons våtmark i Halland, Sverige. Foto: Leif Ingvarson

Nu när EU:s ambitionsnivå höjs i och med den nya överenskommelsen om växthusgaser så kan man också fundera på om landsbygdsprogrammet kan bidra ännu mer. Skulle även landsbygdsprogrammets ambition kunna skruvas upp ytterligare – och hur? Vilka klimatbra insatser skulle kunna ingå i landsbygdsprogrammet men gör inte det idag? Forskarna Ewa Rabinowicz och Christian Jörgensen har nyligen skrivit en intressant och tänkvärd utvärderingsrapport om möjliga klimatåtgärder i framtida program.

I rapporten pekar forskarna bland annat på att återvätning av organogen jordbruksmark kan ge stor klimatnytta. Förenklat innebär det att man lägger utdikad jordbruksmark under vatten på nytt för att minska mängden växthusgaser som den utdikade marken släpper ut. Eftersom det skulle innebära att man tar jordbruksmark ur produktion misstänker jag att det inte är helt okontroversiellt att göra i stor skala. Här kan du också läsa Ewas och Christians tidigare blogginlägg om utvärderingsrapporten.

/Eric

P.S. Om du, liksom jag, blir nyfiken på att läsa mer om just återvätning har Jordbruksverket för ett par år sedan publicerat en rapport om just detta.

Trädgårdsdags!

Nu är våren här och trädgården börjar sakta vakna till liv igen. Att påta i trädgårdslandet är skönt för både kropp och själ. Jag bor i en lägenhet men har förmånen att ha tillgång till en gammal uppvuxen trädgård. Här finns äppelträd, päronträd, vinbär, krusbär, rabarber och så min lilla rabatt med härliga blommor och några odlingslådor med kryddor i. I år blir det lite omplacering av växter och kanske några nya pallkragar. Sen måste jag fundera ut hur jag ska hålla mördarsniglarna borta i år? Får nog testa några nya metoder.

Foto på någon som påtar i trädgårdslandet.
Foto: Shutterstock

I landsbygdsprogrammet 2014–2020 fick många företagare stöd för trädgårdsodling. Totalt har trädgårdsnäringen fått cirka 77 miljoner kronor i stöd under perioden 2014–2020. Det man investerar i är allt från nya växthus, installation av energibesparande åtgärder, bevattningsanläggning och kylrum.

Totalt beviljat stöd i miljoner kronor till inriktningar inom trädgårdsodling i landsbygdsprogrammet 2014–2020.

55 företagare har sammanlagt fått 39 miljoner kronor i stöd till växthusodling som i landsbygdsprogrammet är den vanligaste kategorin. Intresset för att odla i växthus är sannolikt en spegling av att efterfrågan på frukt och grönt som produceras i Sverige ökar. Växthusodlingen bedrivs i hela landet, från norr till söder. Till de norrländska trädgårdsodlarna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland har 14,7 miljoner kronor beviljats i stöd, vilket motsvarar 37 procent av stödet. Här omfattas växthusodlingen nästan uteslutande av köksväxter i växthus (tomat, gurka, kruksallat och kryddväxter) men också av jordgubbar och prydnadsväxter.

Frukt och bär är också en vanligt förekommande kategori med 22 miljoner kronor i stöd. Här handlar investeringarna mer om träd, buskar och odlingstunnlar men också om lagerhus, kylanläggning och packlinjer. De minde kategorierna frilandsodling och övrigt inom trädgård har fått 10 miljoner respektive 5 miljoner kronor i stöd.

Så nu är det dags, sätt spaden i jorden och gräv!

/Ingrid

Närhet till service en förutsättning för ett bra liv på landsbygden

Många människor väljer att bo och leva på landsbygden. Skälen till att välja att bosätta sig utanför den puls och närhet till alla bekvämligheter som ett stadsboende innebär varierar förmodligen. Men många upplever en förbättrad livskvalitet när de flyttar ut på landsbygden och får närhet till den vackra svenska naturen.

En förutsättning för att kunna bo och verka på landsbygden är att det finns vissa servicefunktioner på rimligt avstånd. Det får exempelvis inte vara alltför långt till en livsmedelsbutik eller en drivmedelsstation.

I landsbygdsprogrammet finns det speciellt riktade pengar för att upprätthålla och utveckla lokal service för dem som bor, verkar på och besöker landsbygden.
Mellan 2014 och 2020 har drygt 400 miljoner kronor beviljats till nästan 840 investeringar med syfte att modernisera och utveckla olika serviceverksamheter. Det mesta av stödet (82 procent) har gått till dagligvarubutiker. Även drivmedelsstationer står för en betydande del (15 procent av stödet). Resten av stödet (3 procent) har gått till servicepunkter, exempelvis paketutlämning på landsbygden.

Var i landet genomförs investeringarna?
För att kunna beskriva och jämföra utveckling i olika typer av landsbygder jämfört med i städer utgår Jordbruksverket från en landsbygdsdefinition som delar in Sveriges kommuner i sex typer:

  • mycket glesa landsbygdskommuner
  • glesa landsbygdskommuner
  • glesa blandade kommuner
  • tätortsnära landsbygdskommuner
  • täta blandade kommuner
  • storstadskommuner.

Av de sex kommuntyperna räknas de fyra första som landsbygdskommuner. De två sista, täta blandade kommuner och storstadskommuner, tillhör definitionen stadsområden. Täta blandade kommuner är enligt definitionen de kommuner som ligger nära en större stad och där minst 50 procent av befolkningen har mindre än 45 minuters resväg till en ort.

Oavsett kommuntyp går det att söka stöd för investeringar som ska förbättra service på landsbygden – för även i kommuner som klassas som stadsområden finns ofta landsbygd.

Stöd till service på landsbygden i olika typer av kommuner i Sverige 2014–2020. Mest stöd gick till täta blandade kommuner och minst till storstadskommuner.
Stöd till service på landsbygden i olika typer av kommuner i Sverige 2014–2020

Av investeringarna som ska förbättra servicen på landsbygden har 66 procent genomförts i kommuner som klassas som landsbygdskommuner. Sådana kommuner finns i hela landet, men de är vanligast i norra Sverige.

Men även i kommuner som klassas som storstadsområden återfinns en stor del av stödet. Den kommuntyp som ensam har stått för flest investeringar är faktiskt täta blandade kommuner, som definieras som storstadsområde. Sådana kommuner finns framför allt i södra och mellersta Sverige.

Planerar du att svemestra på den svenska landsbygden i sommar kan du alltså vänta dig att få ta del av service från norr till söder i vårt avlånga härliga land.

/Petri