Sommaren är här och statistiken för EU-programmen är uppdaterad

Foto: Thomas Adolfsén, Scandinav bildbyrå

Statistiken har uppdaterats med siffror som visar hur det går inom havs- och fiskeriprogrammet, projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet samt regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling.

Siffrorna är från den 1 juni 2022 och visar varje programs budget, antal beviljade ansökningar, hur mycket pengar som har beviljats samt hur mycket av det som har blivit utbetalt. Här hittar du statistiken för respektive program:

• Statistik för projekt- och företagsstöd i havs- och fiskeriprogrammet
• Statistik för projekt- och företagsstöd i landsbygdsprogrammet
• Statistik för projekt inom social- och regionalfondsprogrammet

Trevlig sommar!

/Anna Lundberg

Utvecklingen av stöd till jordbruk i områden med sämre förutsättningar för att odla

Vanligtvis publicerar vi på den här bloggen inlägg om nya rapporter som innehåller resultat och effekter av de stöd och ersättningar som Jordbruksverket är förvaltande myndighet för. I det här fallet ser det lite annorlunda ut. Vi publicerar nu en rapport om utvecklingen av det som i landsbygdsprogrammet 2014–2020 kallas för kompensationsstöd.

Matilda Holmqvist, Scandinav bildbyrå.

Kompensationsstödet ges till lantbrukare som bedriver jordbruk i ett område där naturförhållanden gör det svårare att odla. Stora delar av Sverige omfattas av kompensationsstödet, och det är inte bara i de norra delarna av landet. Rapporten tar ett helhetsgrepp om kompensationsstödet och dess utveckling fram till landsbygdsprogrammet 2014–2020 inklusive förlängningsåren.

Efter att ha arbetat med att sammanställa denna översikt över kompensationsstödet kan jag konstatera att mycket har hänt med och omkring kompensationsstödet. På 1930-talet infördes den första varianten av stödet i form av ett fraktbidrag för fodersändningar som skulle kompensera för längre transportavstånd för att nå marknader inom landet. Idag är kompensationsstödet kopplat till ett ganska invecklat system av beräkningsmodeller och regler. Stödet ges per hektar och baseras dels på vilken typ av jordbruk det är som bedrivs, dels på var i landet (inom vilket stödområde) jordbruket finns. Stora delar av Sverige ingår nuförtiden på något sätt i området för kompensationsstödet.

Vägen fram till dagens kompensationsstöd har inte varit spikrak. Det är tydligt att stödet har utvecklats i takt med att omvärlden förändras. Frihandelsavtalen med WTO (tidigare GATT) påverkade till exempel starkt synen på hur jordbruk ska bedrivas. Sveriges inträde i EU 1995 innebar också en avgörande förändring, eftersom det förde med sig ett redan utformat paket av regler för kompensation till jordbruk i mindre gynnade områden.

Vill du veta mer om kompensationsstödets utformning och utveckling? Spana gärna in vår nyligen publicerade rapport: Kompensationsstöd till jordbruk i Sverige

/Carl

Vad händer med de restaurerade betesmarkerna?

Röjning av betesmark. Foto: Thomas Adolfsén

I över 20 år har lantbrukare kunnat söka stöd i landsbygdsprogrammet för att restaurera betesmarker och slåtterängar som har vuxit igen. Eftersom betesmarker tillhör våra mest artrika marker är de viktiga för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige. Men vad händer egentligen med markerna som har restaurerats? Fortsätter de att skötas, eller växer de igen – igen? I en ny uppföljningsrapport har vi frågat oss just det.

Vi har tittat tillbaka så långt vi har kunnat för att se vad som har hänt med 13 590 hektar betesmarker och slåtterängar som restaurerades mellan 2000 och 2013. Det visade sig bli en lite snårig resa eftersom just sån här mark blir ny jordbruksmark på ett sätt som inte är helt lätt att följa. Därför har vi fått göra analysen på mark som kan vara restaurerad bara till en viss del. Men så spännande ändå att få veta vad som hänt med denna mark!

Det visade sig att 72 procent av marken som hade restaurerats fortfarande sköttes år 2020. Den var nämligen fortfarande registrerad som godkänd jordbruksmark i systemet för jordbrukarstöd. Dessutom klassades 62 procent av marken som mark med en viss nivå av natur- och kulturmiljövärden, vilket innebär att den är extra viktig för biologisk mångfald. Det allra mesta av denna mark var betesmark med särskilda värden. Det bör förstås nämnas att det också kan finnas restaurerad mark som sköts utanför systemet för jordbrukarstöd, men den marken har vi inte kunnat undersöka i den här uppföljningen.

Resultaten gör en glad, eftersom ersättningarna bidragit till så mycket ny betesmark och slåtteräng. Men samtidigt skulle man ju önska att ännu mer mark hade haft konstaterat höga värden idag. I uppföljningen kan du läsa mer om hur resultaten varierar i olika produktionsområden och vilken slags mark som den restaurerade marken blivit.

Läs uppföljningsrapporten Restaurerade betesmarker och slåtterängar

/Linnéa Asplund

Innovationsprojekt skapar nya lösningar för ett mer hållbart fiske och vattenbruk

Inom havs- och fiskeriprogrammet går det att söka stöd för att genomföra innovationsprojekt som ska bidra till nya lösningar för ett mer hållbart fiske och vattenbruk. Innovationsprojekten kan ha olika inriktningar. De kan bland annat handla om att utveckla nya tekniska lösningar inom fisket såsom mer skonsamma och selektiva fiskeredskap, om att bättre ta till vara oönskad bifångst och minska svinn eller om att utveckla rovdjurssäkra redskap för att fisket ska kunna samexistera med skyddade rovdjur.

Ett av de innovationsprojekt som har beviljats stöd inom programmet är projektet ”Lokalisera & bärga fiskeredskap” som bedrivs av Sotenäs kommun. Projektet går ut på att utveckla en produkt för att lättare kunna lokalisera och bärga borttappade fiskeredskap som lämnats kvar i havet, så kallade spökgarn. När redskap tappas bort i havet är de nämligen svåra att återfinna. Men de är ett uppmärksammat miljöproblem – både fiskar, fåglar och andra djur kan trassla in sig i spökgarnen och skadas eller dö.

Sotenäs kommun har sedan tidigare arbetat med att leta upp och samla in förlorade fiskeredskap med hjälp av draggning och proffsdykare. Genom innovationsprojektet ”Lokalisera & bärga fiskeredskap” arbetar Sotenäs kommun genom Sotenäs Symbioscentrum nu tillsammans med Fiskareföreningen Norden och företaget CMAR AB med att anpassa och testa produkten som ska motverka problemet och förhindra att fiskeredskap tappas bort i havet.

Produkten fästs på fiskeredskap och utlöser en tidsinställd boj när redskapet inte har tagits upp som planerat och har varit under vatten en viss tid. Foto: CMAR AB

Produkten fästs på fiskeredskap och utlöser en tidsinställd boj när redskapet inte har tagits upp som planerat och har varit under vatten en viss tid. Bojen flyter då upp till ytan och är lätt att hitta och gör så att man kan bärga redskapet. Genom en QR-kod är det möjligt att få kontaktuppgifter till ägaren och information om redskapet, så att ägaren kan få tillbaka sina redskap. Produkten bidrar alltså till en minskad miljöpåverkan från förlorade fiskeredskap, samtidigt som det är en vinst för fiskarna. Dessutom kan den bidra till att mindre resurser går åt för att tillverka nya redskap för att ersätta de redskap som tappats bort och för att leta efter redskapen.

Under projektet har lösningen testats vid årets hummerfiske och har visat sig fungera bra. Projektledare Emma Ek berättar:

– Det har blivit väldigt lyckat! Vi ser fram emot att kunna göra en fortsättning av projektet och få ut produkten på marknaden.

Läs en sammanfattning av vilka projekt som har beviljats stöd för innovationer inom havs- och fiskeriprogrammet och hur mycket pengar som har beviljats och betalats ut

/Hanna

Nu har statistiken för EU-programmen uppdaterats

Foto: Håkan Hjort, Scandinav bildbyrå

Statistiken har uppdaterats för hur det går för programmen inom havs- och fiskeriprogrammet, projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet samt regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling.

Siffrorna är från den 1 februari 2022 och visar varje programs budget, hur många ansökningar och hur mycket pengar som har beviljats, och hur mycket av det som har blivit utbetalt. Här hittar du statistiken för respektive program:

• Statistik för projekt- och företagsstöd i havs- och fiskeriprogrammet
• Statistik för projekt- och företagsstöd i landsbygdsprogrammet
• Statistik för projekt inom social- och regionalfondsprogrammet

I statistiken syns till exempel att EU:s återhämtningsinstrument (EURI) har inrättats. Det är en budget som ska stödja återhämtningen efter covid-19-pandemin. Inom landsbygdsprogrammet är det en budget på 556 miljoner som särredovisas. Dessa medel kommer att finansiera investeringar i jordbruksföretag. Det är viktigt att underlätta för jordbrukare att kunna genomföra större investeringar under återhämtningsfasen.

Något som syns i statistiken för havs- och fiskeriprogrammet är att tre ärenden har fått stöd för definitivt upphörande av fiskeverksamhet, sammanlagt cirka 4,2 miljoner kronor i stöd. Tidigare under programperioden har ingen fått detta stöd beviljat. Stödet innebär att fiskeverksamheten upphör genom skrotning av fiskefartyg. Syftet är att justera den obalans som uppstått inom svenska fiskeflottan efter införda restriktioner för torskfiske i Östersjön.

Trevlig läsning!

/Anna Lundberg

Övervakningskommittéerna följer programmen och målen

För att följa arbetet med EU-programmen finns en övervakningskommitté för varje program. Kommitténs uppgift är att granska genomförandet av programmet och följa hur målen med programmet nås. I kommittén sitter representanter från bland annat myndigheter, näringen och miljöorganisationer.

Övervakningskommittén har till uppgift att granska och godkänna den metod och de kriterier som används för att välja ut insatser som ska finansieras av programmet. Den kontrollerar hur långt arbetet med programmet kommit och framstegen när det gäller att uppnå programmets mål. Den ska dessutom granska och godkänna de rapporter som varje år skickas till EU-kommissionen. Kommittén får också lämna synpunkter om genomförandet och utvärderingen av programmet. Övervakningskommittéerna sammanträder 1–2 gånger per år.

Övervakningskommittén för havs- och fiskeriprogrammet började med ett studiebesök

Kaviar och kaviarsmör. Foto: Karin Bendz

Den 22–23 november hade övervakningskommittén för havs- och fiskeriprogrammet (EHFF) årets sista möte. Mötet inleddes med ett studiebesök på Arctic Roe of Scandinavia som är ett företag som i en recirkulerande odling tillverkar svensk rysk kaviar i det gamla brukets lokaler i Strömsnäsbruk. Under en rundvandring fick vi se hela produktionsanläggningen och lära oss att man kan styra när det är dags att klämma fiskarna på rom genom att höja temperaturen i bassängerna så belugorna tror att det är vår. Vi fick också veta att samtliga fiskar var chippade och hade ryska kvinnonamn. Företaget producerar både kaviar och sin nya produkt, kaviarsmör.

Under mötet fick ledamöterna en lägesrapport om hur det går i programmet. Generellt sett fortlöper programmet väl även om det finns några åtgärder som är lite problematiska. Inför programavslutet kommer det göras en översyn för att säkra att så mycket av tillgänglig budget som möjligt utnyttjas. Ledamöterna fick också presentationer av en utvärdering om klimatanpassning i EU-programmen och en uppföljning som tittat på om investeringsstöden till vattenbruk leder till en minskad näringsbelastning. Båda presentationerna gav upphov till mycket idéer och diskussion.

Själva mötet ägde för första gången rum i Jordbruksverkets nya lokaler och ledamöterna fick både prova på vår nya lunchrestaurang och se lokalerna på en rundvandring.

Övervakningskommittén för lokalt ledd utveckling

Den 18 november hade övervakningskommittén för lokalt ledd utveckling (LLU) årets sista möte. Mötet genomfördes digitalt. Under mötet fick ledamöterna en presentation av lägesrapporten och hur det går för programmet. Vi närmar oss programmets slut. Sett till fondernas totala budget är 100 procent av regionalfonden och 105 procent av socialfonden intecknade i beslut. Både socialfonden och regionalfonden har övertecknats. När det gäller utbetalningar är 49 procent av alla fyra fondernas totalbudget utbetalt. Procentuellt sett ligger regional- och socialfonden högre än de båda andra fonderna (havs- och fiskerifonden och landsbygdsfonden).

Även kommunikationsplanen med planerade aktiviteter och utbildningar för år 2022 presenterades under mötet. Under 2022 kommer Jordbruksverket ha aktiviteter för skrivargrupperna (arbetsgrupper ute i leaderområdena som skriver de lokala utvecklingsstrategierna) och LAG (lokala aktionsgrupper) inför den nya programperioden. Ett exempel är utbildning om utformningen av urvalskriterier för projektprioritering. Dessutom kommer Landsbygdsnätverket ha flera aktiviteter som riktar sig till skrivargrupperna och LAG. Det är bland annat en workshop om miljö och klimat.

Övervakningskommittén för landsbygdsprogrammet

Den 26 november hade övervakningskommittén för landsbygdsprogrammet (LBP) årets sista möte. Mötet genomfördes digitalt. Ledamöterna fick en lägesrapport om hur det går för programmet. Lägesrapporten innehåller detaljerad information om stöden, programändringar och administrativa frågor om handläggningstider, samt vilka åtgärder som krävs för förbättringar. Bland annat behöver handläggningstider ses över. Under 2021 genomfördes två programändringar främst för att förlänga programmet två år och för att ta in de extra pengarna som kommit från det europeiska återhämtningsinstrumentet (EURI).

Lägesrapporten ger också en översikt av programmets budgetutnyttjande. En stor andel av utbetalningarna står jordbrukarstöden för. Utbetalningsnivån är lägre för projekt- och företagsstöd, bland annat för att projekten tar lång tid att genomföra. Stöd till samarbete och innovationsstödet (EIP) har den lägsta måluppfyllelsen för utbetalningsnivå i förhållande till delmålet för år 2021. Även kompetensutveckling och rådgivning har relativt låg måluppfyllelse avseende utbetalningar.

På mötet hölls även fördjupningar om jämförelse av bredbandsstödet denna period kontra föregående och aktuell information från Greppa Näringen, som firade 20-årsjubileum.

/Karin, Sara, Lovisa & Therese

Investeringsstöden har lett till mer hållbara vattenbruk

Foto: Anneli Fredrikson

I havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020 fanns tre investeringsstöd till vattenbruk som syftade till att öka produktiviteten, öka antalet vattenbruk och göra vattenbruk mer hållbara.

Vad är då hållbara vattenbruk? Aspekter av miljömässig hållbarhet är bland annat energieffektivisering, minskad smittspridning samt minskad näringsbelastning, alltså en minskad mängd näringsämnen som släpps ut i vattnet. I uppföljningen Investeringsstöd till vattenbruk i havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020 har jag tittat just på om investeringsstöden till vattenbruk har lett till en minskad näringsbelastning.

Det är viktigt att förtydliga att en viss mängd näringsämnen behövs i vattnet för att akvatiska ekosystem ska fungera. Men när det blir för mycket näring uppstår problem som övergödning. Det är därför viktigt att försöka begränsa näringsbelastningen från vattenbruk fastän det inte är stora mängder som släpps ut från svenska vattenbruk jämfört med näringsutsläpp som sker från till exempel jordbruk, trafik och avloppsreningsverk.

Hur stor ett vattenbruks näringsbelastning är beror på. På vadå?, undrar du kanske. Jo, främst beror det på följande:

• vilken art man odlar. Vissa arter som fisk kräver foder för att växa och bidrar till en näringsbelastning (så kallade intensiva arter) och andra arter som musslor och ostron tar upp näring direkt ur vattnet och minskar mängden näring i vattnet (så kallade extensiva arter).
• på vilket sätt. Odlingstekniken påverkar hur stor näringsbelastningen är. I en odling i öppna kassar kan vattnet passera fritt, medan en odling på land innebär att vattnet kan renas innan det släpps ut.
• hur mycket man odlar.
• var man odlar. Om det omgivande vattnet där vattenbruket finns är näringsfattigt eller näringsrikt påverkar också näringsbelastningen, i kombination med vilken art som odlas.

Ledde investeringsstöden till vattenbruk till en mindre näringsbelastning? Det korta svaret är ja. I stora drag kan vi se att produktionsökningen efter att investeringsstöden har betalats ut främst har skett inom musselodlingar. Eftersom musslor tar upp näring ur vattnet för att växa kan vi säga att detta har lett till en mindre näringsbelastning sammantaget för de vattenbruk som har fått investeringsstöd. Uppföljningen visar även att vattenbruk som odlar intensiva arter har ökat sin produktion. Intensiva arter bidrar ju till att öka näringsbelastningen eftersom de får näring av foder. Men de flesta av vattenbruken som har ökat sin produktion har antingen slutna eller integrerade system, där vattnet renas och i stor utsträckning återanvänds.

Sammanfattningsvis så kommer rapporten fram till att en ökad näringsbelastning från intensiva odlingar som kan kopplas till investeringsstöden är begränsat, medan näringsupptaget som kan kopplas till investeringsstöden är mycket större.

Läs uppföljningsrapporten: Investeringsstöd till vattenbruk i havs- och fiskeriprogrammet 2014–2020. En uppföljning av stöden och deras bidrag till minskad näringsbelastning

I rapporten besvaras följande frågor:

• Hur mycket stöd har beviljats och betalats ut?
• Vilken typ av vattenbruk har fått stöd?
• Var finns vattenbruken som har fått stöd?
• Förväntas investeringarna leda till en minskad näringsbelastning?

/Katarina

______________________________________________________________________

Tips om du vill du veta mer om vattenbruk:

Statistik om vattenbruk på Jordbruksverkets webbplats. https://jordbruksverket.se/om-jordbruksverket/jordbruksverkets-officiella-statistik/jordbruksverkets-statistikrapporter/statistik/2021-08-31-vattenbruk-2020

Tre snabba om effekterna av ersättning för ekologisk produktion

I landsbygdsprogrammet 2014–2020 kan lantbrukare söka ersättning för ekologisk produktion. Men vad vet vi om hur ersättningen påverkar miljö, klimat och landsbygdsutveckling? Vi ställde tre snabba frågor till Sara Grigoryan på Jordbruksverket, som är en av författarna till en ny utvärderingsrapport om ersättningens effekter.

Hej Sara! Varför är det viktigt att utvärdera effekterna av ersättning till ekologisk produktion?

Att ekologisk produktion kan förbättra miljön på olika sätt är inget nytt, och det finns flera utredningar som hävdar detta. Men just den här utvärderingen är särskilt intressant eftersom kopplingen mellan ekologisk produktion och landsbygdernas utveckling inte har utvärderats i särskilt stor utsträckning tidigare.

Utvärderingen drar flera slutsatser om hur ersättning för ekologisk produktion kan påverka miljön, klimatet och landsbygdernas utveckling. Finns det någon slutsats som du tycker är särskilt intressant?

En intressant slutsats i utvärderingen är att både lantbrukare som driver ekologiska jordbruk och de som driver konventionella (det vill säga icke-ekologiska) jordbruk anser att miljöfrågor är viktiga. Det förminskar inte betydelsen av att driva ekologiskt jordbruk, eftersom frågan är mer komplex. Men det kan tyda på ett intresse och en förståelse för miljöfrågors betydelse hos lantbrukare generellt, något som kan innebära att det finns potential att öka kunskapen om frågorna ytterligare.

Utvärderingen visar också att den ekologiska produktionen har potential att stärka jordbrukens lönsamhet och konkurrenskraft. Produktionen verkar nämligen ha en koppling till kortare förädlingskedjor, diversifiering och starkare interaktion med andra sektorer. De ekologiska jordbruken är även något mer benägna att vara innovativa, vilket också påverkar konkurrenskraften.

Ger ni utvärderare några rekommendationer baserat på utvärderingens resultat?

Ja, exempelvis lyfter vi fram att konkurrenskraftens betydelse för ekologisk produktion behöver undersökas närmare, så att man kan reda ut i detalj de olika delarna av företagens konkurrenskraft och hur ändringarna sker.

Utifrån utvärderingen går det att dra slutsatsen att det är viktigt att ha tydliga mål för ersättningar som önskas påverka landsbygdernas utveckling, direkt eller indirekt. Tillgängligheten till större marknader verkar vara en viktig faktor. Därför kan det vara viktigt att göra en avvägning mellan att å ena sidan satsa på landsbygdsutveckling på platser som har svårt att själva generera tillväxt, å andra sidan satsa på de företag som har störst potential att öka sin konkurrenskraft.

Vad gäller miljöfrågor är det svårt att ge mer konkreta rekommendationer baserat på utvärderingens resultat, eftersom förändringarna sker så långsamt. Den största direkta fördelen för biologisk mångfald skulle man antagligen få med en ännu tydligare riktad satsning mot slättbygden än vad som finns i dagens landsbygdsprogram. Men det är ändå viktigt att ta hänsyn till värdena som finns i skogsbygder eller mellanbygder.

Läsa hela utvärderingsrapporten: Ersättning för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet

/Matilda Pohl

Hävden och hålen – har vi en bra definition av betesmark i landsbygdsprogrammet?

Så här kan det se ut i en avgränsad betesmark som får ersättning inom landsbygdsprogrammet. De streckade områdena utgör mark som räknas in i ersättningsarealen, medan resten består av kantdelar och områden som inte är godkända för ersättning (”hål”).

För att betesmarker ska ha kvar sina naturvärden och sin betesmarksstatus är de beroende av hävd, det vill säga att de sköts genom att djur betar där. I landsbygdsprogrammet kan lantbrukare få betesmarksersättningar för att se till att markerna fortsätter hävdas – för om de inte hävdas växer de igen, och det får stora negativa konsekvenser för biologisk mångfald.

Men behöver alla delar av en betesmark hävdas? Definitionen av betesmark i landsbygdsprogrammet har länge inneburit att en del av betesmarkerna som går att få ersättning för innehåller ”hål”, alltså områden som inte anses vara betesmark nog vid administrationen av ersättningarna. Är det så att mark som inte hävdas skapar dessa hål? Eller är problemet snarare att det administrativa arbetet som skapar hålen, på grund av definitionen, gör det svårt att sköta betesmarkerna?

I en ny utvärdering har jag tillsammans med mina medförfattare undersökt hur landsbygdsprogrammets definition av betesmark under perioderna 2009–2014 och 2015–2020 har påverkat vilka delar av betesmarker som ger rätt till ersättning.

Utvärderingen visar att betesmarksdefinitionen har förenklats och generaliserats. Den stora förändringen mellan perioderna är att definitionen tidigare ställde krav på att räkna antal träd i olika områden i betesmarkerna – i dag tittar man istället på vad som växer på marken. En annan förenkling är att fler områden som tidigare sågs som hål i betesmarkerna inte längre ses som hål, och därmed går det nu att få ersättning för dem. Antalet hål och antalet marker med hål har alltså minskat. Däremot bidrar tätare träd- och buskområden i betesmarken fortfarande till att ersättningen minskar – trots att sådana områden ju ibland kan vara en viktig del av betesdjurens föda. Finns det potential för fler förenklingar? Är det fortfarande för många hål? Och hur ser lantbrukare och myndigheter på detta, både ekonomiskt och rent praktiskt? Det är några av de frågor jag ställer mig själv och andra efter att ha arbetat med denna utvärdering.

Utan hävd, inga betesmarker. Foto: Simon Jakobsson

I utvärderingen har vi även undersökt hävdgynnade gräsmarksnaturtyper, vars status upprätthålls eller gynnas av att marken där de finns hävdas (sköts genom bete). Vi konstaterar att en viss andel inventerade hävdgynnade gräsmarksnaturtyper inte finns på marker som lantbrukare får ersättning för. Det bör väl betyda att det här finns mycket betesmark som inte kommer med i statistiken? Är det kanske rentav hålens fel att dessa marker inte går att få ersättning för? Nja, utvärderingen visar att en stor andel av markerna med hävdgynnade gräsmarksnaturtyper inte hävdas. De har alltså inga betesdjur. Delvis är det ett resultat av att syftet med naturtypsinventering skiljer sig från avgränsningar i ersättningssystemet. För att klassas som en hävdgynnad gräsmarksnaturtyp i inventeringen behöver marken inte vara hävdad, men i ersättningssystemet måste marken hävdas för att ge rätt till ersättning. Här ”krockar” alltså två system, där det ena syftar till att inventera naturvärden och det andra till att ge ekonomisk ersättning baserat på skötselvillkor.

Vilka svårigheter skapar det att ersättningssystemet har en syn på hur betesmarker ska avgränsas och naturtypsinventeringen en annan? Hur används dessa data, och vilka effekter får det på de beslut som fattas för att bevara biologisk mångfald? Jag tycker att krocken mellan ”systemen” verkar problematisk. Men är det endast ett problem på papperet, eller får det konsekvenser för bevarandet av naturtyper och biologisk mångfald?

En situation där alla betesmarker är fria från hål är i dagsläget en illusion, och det är svårt att säga om eller hur det ska åtgärdas. Men en sak är säker: en betesmark utan hävd är ingen betesmark. Växer betesmarkerna igen förlorar vi stora naturvärden, liksom stora delar av ett vackert kulturarv i jordbrukslandskapet.

Läs hela utvärderingsrapporten: Definitioner av betesmark i landsbygdsprogrammet

/Simon Jakobsson

Ny utvärdering visar hur innovationsstödet EIP-Agri kan förbättras

Innovationsprojektet Beescanning har fått stöd från EIP-Agri för att utveckla en app som med artificiell intelligens (AI) diagnosticerar bisamhällens hälsa. Målet är att biodlarna ska ha friska bin genom att hitta sjukdomar i tid och att forskningen ska kunna hitta motståndskraftiga bistammar. Foto: Björn Lagerman

EIP-Agri är en del av en större satsning på innovationer inom EU. I Sverige ansvarar Jordbruksverket för stöd inom EIP-Agri som en del av landsbygdsprogrammet. Syftet är att främja landsbygdens konkurrenskraft och bidra till nationella miljöskydds- och klimatmål. Stödet ger full finansiering till företagare för att samarbeta med rådgivare och forskare, endera som ett gruppstöd för att bilda en grupp som ett första steg eller som ett genomförandestöd av ett innovationsprojekt om det redan finns en etablerad grupp.

I en ny rapport presenterar vi flera slutsatser och rekommendationer inför kommande programperiod baserat på en löpande lärande utvärdering av EIP-Agri som vi genomförde 2016–2020. Redan tidigt identifierades problem i utformningen och administrationen av programmet, vilket kontinuerligt har kommunicerats till Jordbruksverket som en del av det löpande lärandet. Långa handläggningstider, många krav på kompletteringar och sena utbetalningar har förbättrats successivt men är fortfarande ett problem. Den främsta slutsatsen är att det varit alltför många och otydliga mål i kombination med otillräcklig information och dataunderlag från Jordbruksverket. Att utvärdera effekterna av EIP-Agri blev därmed omöjligt, och stannar därför vid undersökning av förutsättningarna för framgång.

Inför kommande programperiod måste EIP-Agri få en tydlig interventionslogik – det vill säga ett påtänkt samband mellan mål, insatser och resultat i samhället – och bättre dataunderlag för uppföljning och effektutvärdering. Vi ser även att Sverige har tillämpat något strängare kriterier för definitionen av ”innovation” för finansiering av stöd än i andra medlemsstater, vilket riskerar att mer tekniska innovationer gynnas på bekostnad av sociala och organisatoriska innovationer. Ytterligare ett stort problem är bristen på koordinering och samarbete inom den svenska innovationspolitiken. Där finns det stora möjligheter till synergier med andra stöd och myndigheter för att stärka konkurrenskraften och bidra till klimat- och miljömål.

Utvärderingen baseras på omfattade djupintervjuer med offentliga tjänstepersoner och de som fått stödet, en enkätundersökning bland de som beviljats stöd och fått avslag, deltagande observation och analyser av dokument. Även genomförandet av EIP-Agri på europeisk nivå och i vissa andra medlemsstater analyseras i rapporten.

Läs hela rapporten: Genomförande av innovationsstöd i landsbygdsprogrammet 2014–2020: Slutrapport för löpande lärande utvärdering av EIP-Agri

/Katarina Eckerberg och Therese Bjärstig, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet

Nyckelord: innovation, utvärdering, landsbygdsutveckling, Sverige