Vad får vi för alla miljoner i landsbygdsprogrammet? – Lunchwebbinarium den 22 januari

Visste du att vi på Landsbygdsnätverket har en egen serie med lunchwebbinarier? I snart ett år har vi producerat närmare 20 livesända webbinarier som vi kallar för Landet lär. Ämnena varierar med allt från innovation och digitalisering inom lantbruket till hållbar mat och lokalt ledd utveckling.

Den 22 januari sparkar vi igång 2019 med webbinariet Vad får vi för alla miljoner i landsbygdsprogrammet? Här presenterar föreläsaren Lina Andersson, agronom och chef på landsbygdsanalysenheten, färsk statistik för hur pengarna har bidragit till landsbygdsutveckling. Hon berättar om insatser som görs inom service och förädling men även inom turism, integration och lokalt ledd utveckling.

Läs mer om webbinariet på Landsbygdsnätverkets webb.
Vi ses den 22 januari!

Logga på Landet lär webbinarier samt en bild på Lina Andersson

/Sara Uddemar, kommunikatör på Landsbygdsnätverkets kansli

 

Annonser
Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Risk för att resultat från projekt inte lever vidare

En levande abborre som hålls av en människohandFisk är en värdefull resurs. Att utveckla fiskerinäring och vattenbruk kan bidra till såväl ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Det är därför viktigt att projekt utformas på ett sätt som bidrar och vi måste få mer kunskap om hur detta görs på bästa sätt.

Inom lokalt ledd utveckling och även tidigare i Leader är tanken att skapa utveckling utifrån lokalt förankrade strategier och lokala förutsättningar. En del projekt har gällt fiske. En uppföljning av projekten visar att projekten är i god linje med havs- och fiskeriprogrammets mål avseende fiskerinäringen, miljö och hållbarhet. Stor andel av projekten arbetar förutsättningsskapande, helt i linje med leadermetoden. Det finns dock en risk att projektresultat inte kommer att leva vidare efter projektens avslutande.

Diversifiering var ett av de områden som uppfattades som särskilt framgångsrika under programperiod 2007 – 2013, i dagsläget kan man inte se att denna erfarenhet har tagits till vara under pågående programperiod.

Därför rekommenderar vi följande:

  • Ta reda på varför det är så många projekt som enbart handlar om att skapa förutsättningar, samt hur projektens resultat ska kunna leva vidare utan projektpengar.
  • Undersök varför så få projekt gäller vattenbruk.
  • Undersök om projekten har bidragit till att bevara eller skapa arbetstillfällen.
  • Gör en liknande uppföljning när fler projekt är slutförda för att få en tydligare bild av läget.

Läs mer i uppföljning av projekt inom havs- och fiskeriprogrammet

/ Madielene Wetterskog

Publicerat i Fiskeriprogrammet 2007-2013, Havs- och fiskeriprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Vad vore julen utan gran?

Bild på en snötäckt gran med ljusslinga i

Den underbara perioden som inträder i december och som kulminerar i firandet av julafton står för dörren. Det är svårt att inte tänka på den sak som, åtminstone för mig, står för en stor del av mysfaktorn. En klädd gran på julafton med fint inslagna paket under och julmusik i bakgrunden, förslagsvis Fairytale of New York med The Pogues.

När jag var liten följde jag med min morfar ut i skogen för att plocka hem den gran som han redan valt ut under sommaren. Granen stod en bit in i skogen bakom en mossbevuxen stenmur. Jag fick hjälpa till att såga ner och bära den till bilen. Nu för tiden så går jag inte ut i skogen och kapar min egen gran. Det är bekvämare att svänga förbi någon försäljare och välja ut ett fint exemplar.

När jag blev äldre och oftare vistades ute i skog och mark så uppmärksammade jag återigen de stenmurar man kan träffa på här och där. Ofta när jag stött på dem har funderingar väckts kring de människor som slet för att bygga dem och vilka livsöden de haft. Muren vi passerade på väg att hämta vår julgran, berättade morfar, var de sista resterna av ett torp som legat på platsen förut. Människorna som bodde där är borta men deras stenmur står kvar som ett minne över deras liv.

Inom de skogliga åtgärderna finns stöd som bland annat möjliggör för naturvårdsbränning, skapa våtmarker, rensa kulturmiljöer, sköta natur- och kulturmiljö, gallra fram ädellövskog eller lövrik skog och röja och rensa stenmurar. Dessa stödpengar gör det möjligt att bevara natur- och kulturvärden i skog. Cirka 51 procent av pengarna är fördelade och det finns fortfarande möjlighet att söka stöden. På Skogsstyrelsens webbplats finns information om de skogliga stöden och hur man söker dem finns.

Läs uppföljningen om skogliga stöd

// Johannes Persson

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Kvinnokraften i kanelkransar och kleneter

Årets julbak hemmavid klarades av på ett par timmar. En liten sats saffransskorpor och barnens pepparkakor. När jag står där och försöker skära ut treåringens superhjältesnigel från den butiksköpta pepparkaksdegen vandrar tankarna iväg till mina förmödrar.

I tusentals år har såväl vårt dagliga bröd som högtidens sötebröd varit kvinnans ansvar. Självhushållningens tid ligger inte så många generationer bort. Mat i förråden var en fråga om överlevnad och krävde hårt arbete, avancerade kunskaper och stor uppfinningsrikedom. Julens överflöd i mat och dryck planerades och förbereddes av gårdens kvinnor under hela året. Julölen skulle bryggas och hinna stå till sig, julostarna ystades ibland redan på sommaren eller hösten och julbaket tog ofta flera dagar.

Fem kvinnor som bakar bröd i Dalarna år 1929.

Brödbakning i Venjan, Dalarna år 1929. Foto: Gunnar Strand/Institutet för språk och folkminnen

Det stora julbaket

I dialekt- och folkminnesarkiven på Institutet för språk och folkminnen finns många berättelser om det stora julbaket. I en arkivuppteckning från Västergötland berättar Ida Svensson (född 1865) och Anna Lyrén (född 1878) om äldre tiders bakning och bröd i Larvs socken:

”Julbaket pågick vanligtvis i två dagar. Första dagen bakade man vanligt vardagsbröd, den andra dagen bakade man sektebrö och vörtabrö samt de speciella julbröden, alltså det finare bröd som hörde samman med julfirandet. Längre tillbaka måste man även tänka på de många fattiga, som gick omkring och tiggde bröd och sovel i dagarna före jul. /—/

Att baka var kvinnogöra. Den dagen, man bakade, var manfolken så gott som utestängda. Ej heller var någon reda med matlagningen sådana dagar, ty kvinnorna måste först och främst sköta baket, varom ej kunde man äventyra detta, och det betydde åtskilligt, då man bakade för flera veckor framåt. /—/

Var det ett stort bak, borde man helst vara tre om arbetet. En kvinna stod vid tråget och älta ämne, en stod vid bakbordet och bredde och den tredje i laget satte å.”

Kunskapsbank överEn bild på hemsidan matkult.se som är en kunskapsbank över traditionell matkultur i Sverige traditionell matkultur

Under det senaste året har vi i projektet Kunskapsbank över traditionell matkultur i Sverige umgåtts dagligen med Ida och Anna och hundratals andra kvinnor från olika delar av landet som i våra arkiv delar med sig av erfarenheter, tankar och råd runt mat och matlagning i äldre tider.

Numera finns dessa berättelser och recept samlade på webbplatsen Matkult.se och det känns väldigt roligt att sätta lite strålkastarljus på ett rikt kulturarv som i tysthet har förts vidare mellan generationer av kvinnor. Förutom tusentals arkivuppteckningar finns på webbplatsen fördjupande artiklar med information om till exempel maten som kulturarv, jordbruket, råvaror, beredning, produkter, folktro och dialektord. Det finns också tidslinjer, bildgallerier, frågesporter, lästips och en kokbok med över 800 äldre recept. Vi hoppas att materialet ska intressera och inte minst inspirera i dagens matlagning och livsmedelsproduktion.

En annan tid

Vi lever i en annan tid än våra mormorsmödrar och farmorsmödrar. Sverige är i dag ett rikt land där en majoritet slipper föra en daglig kamp för att sätta mat på bordet. Vi kan köpa färdigystad julost, färdigbryggd julöl och färdigbakade lussebullar och pepparkakor i närmaste fysiska eller digitala butik. I det sammanhanget kan en ställa frågan om inte våra självhushållande förmödrars kunskaper gått ur tiden? Inte alls. I dag har vi andra utmaningar, inte minst miljön. Där har vi mycket inspiration och lärdom att hämta från en kosthållning som anpassades efter säsongen, utgick från det som fanns och producerades lokalt och inte lät någon mat gå till spillo.

//Linn Kierkegaard, Institutet för folk och språkminnen

PS. Kanelkransarna och kleneterna då? Kanelkransarna bakades hos bonden Johan Andersson i uppländska Valö år 1900 och kleneterna kommer från Karin Westmans receptbok från 1874. Recepten på kanelkransar och kleneter finns fortfarande kvar.

PS igen. Just nu pågår julkalendern på institutets webbplats. Temat är julens mat och dryck och Matkult finns förstås med lite här och var. Följ kalendern och läs tidigare luckor.

Projektet som har gjort matkult.se möjligt har delfinansierats av landsbygdsprogrammet. Läs mer om resultat i landsbygdsprogrammet på Jordbruksverkets webbplats.

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Riktade pengar gör nytta på landsbygden

Bild på jordig hand som håller i ett knippe med rödbetor och gulbetorWow, vad det vattnas i munnen när man tänker på alla dessa spännande projekt som pågår i Sverige om traditionell matkultur. Det är bland annat projekten Samisk mat, Värmländska smaker i kulturhistoriska miljöer, och Kunskapsbank över traditionell matkultur. Tänk vilken härlig matkultur vi har i Sverige och som vi med pengar från landsbygdsprogrammet har möjlighet att stötta och utveckla.

Det handlar också om kompetensutveckling för att främja och bevara ett levande och dynamiskt kulturarv inom mat- och livsmedelsframställning genom aktiviteter som bidrar till lokal matidentitet och produktutveckling. Ett spännande projekt är Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom fäbodbruk och utmarksbete med lantrasdjur samt med fokus på mjölkproduktion och mjölkförädling. Ett annat är Förstudie om historiskt traditionell och hantverksmässig tillverkning av cider i Sverige.

En är annan del av regeringens riktade insatser går till hembygdsgårdar. I dag är cirka hälften av pengarna beviljade i stöd. Det mesta av pengarna går till att restaurera byggnader.

En del av landsbygdsprogrammets budget på cirka 37 miljarder kronor har regeringen riktat till vissa speciella insatser. Till exempel har 180 miljoner kronor avsatts till traditionell småskalig matkultur, hembygdsgårdar och turism på landsbygden.

Läs mer i uppföljningarna om pengar riktade till småskalig matkultur, pengar riktade till hembygdsgårdar och pengar riktade till landsbygdsturism

// Åke Svensson

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Stöden till hotade husdjursraser och lantrasföreningar är viktiga för den genetiska variationen

Den som har hotade raser av kor, får, getter eller grisar kan få stöd från landsbygdsprogrammet. Även föreningar som bedriver verksamhet för att bevara svenska lantraser kan söka ersättning för sitt arbete. Båda dessa stöd har inrättats som ett sätt att arbeta med bevarande av den genetiska variationen. Klimatförändringar kan medföra att förutsättningarna för produktionsdjur förändras och att raser präglade i en viss typ av miljö inte kan överleva. Att hålla raser med olika egenskaper, som kan leva och producera livsmedel under olika förutsättningar, gör oss mindre sårbara. Det är därför nödvändigt att bevara den biologiska mångfalden.

Djurägare som håller hotade raser blir allt äldre

Ett hot mot arbetet med att bevara de svenska lantraserna är att djurägarna blir allt äldre och att få yngre kommer till. Bara 15 procent av de som sökte ersättning 2017 var under 40 år. Tio år tidigare var motsvarande siffra 18 procent. Den äldsta djurägaren som 2017 sökte stöd var 96 år gammal. För att de hotade raserna ska finnas kvar behöver en yngre generation ta vid och fortsätta arbetet. Här gör lantrasföreningarna ett viktigt arbete med att sprida information om raserna genom hemsidor, medlemstidningar och kurser.

Läs mer i uppföljningen om stöd till hotade husdjursraser och lantrasföreningar

/ Stephanie Kindbom

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

God efterfrågan på Växas foderrådgivning

Växa är en av de organisationer som genomför den rådgivning som Jordbruksverket har upphandlat för att hjälpa lantbrukare att hitta lösningar på de problem som sommarens torka orsakat. Rådgivningen delfinansieras av det svenska landsbygdsprogrammet. Läs gärna mer om rådgivning i samband med torkan 2018 på Jordbruksverkets webbplats.

Närbild på ko

Foto: Ingela Toth

Så här skriver Växa om hur arbetet går

Effekterna av torkan varierar såväl över olika områden i Sverige som mellan gårdar inom områden. Generellt sett kan man konstatera att de norra delarna av landet har mindre problem än de södra, men även i norr finns gårdar med betydande störningar.

Vi ser att det är viktigt med planering av hur olika foderpartier ska användas för att de olika djurkategorierna ska få rätt förutsättningar. På många gårdar är det aktuellt att utfodra fodermedel som normalt inte används i foderstaten vilket ger speciella utmaningar för våra rådgivare. I dagsläget är det lite tidigt att uttala sig, men vi får också signaler på att torkan kan ha haft inverkan på fertiliteten i mjölkbesättningar som därmed påverkar djurflöde och skapar ojämn inkalvning.

Vi har stor efterfrågan på rådgivning i efterdyningarna av torkan. Hittills har 2/3 delar av timmarna bokats upp av intresserade kunder och vi närmar oss 500 kunder som tar del av erbjudandet. Vi genomför kontinuerligt rådgivning. Det är allt ifrån en kortare foderinventering med påföljande diskussion på cirka 1 timme till en mer genomgripande genomlysning av effekten av torkan som även inbegriper en likviditetsrådgivning. Vi räknar med att all tillgänglig tid kommer att komma till nytta.

Mer information finns på Växas webbplats

//Börje Kindesjö, Växa Sverige

 

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar