I en ekosystembaserad fiskeriförvaltning tas hänsyn till hela ekosystemet och inte bara till de arter som fångas inom fisket. Exempel är andra fisk- och skaldjurarter och marina däggdjur. Inom europeiska havs- och fiskeriprogrammet finns möjlighet för fisket att söka stöd till både selektiva redskap för att minska fiskets fångster av arter och storlekar man inte är ute efter att fånga, och för rovdjurssäkra redskap som hindrar framför allt säl att komma åt fisken i redskapen. Syftet med den här rapporten är att analysera i vilken utsträckning stöden har ökat användningen av selektiva och rovdjurssäkra redskap, och om stöden på så sätt har bidragit till att minska mängden oönskad fångst och rovdjursangrepp inom svenskt fiske.
Stöden till selektiva redskap har främst gått till fisket efter havskräfta och räka på västkusten. Inom fisket efter havskräfta bedöms stöden haft en viss positiv effekt på användningen av selektiva redskap (trål försedd med artselektiv rist), medan stöden inte verkar ökat användandet av selektiva redskap inom räkfisket. När det gäller den övergripande målsättningen för havs- och fiskeriprogrammet om att minska mängden oönskade fångster med 2300 ton fram till år 2023 visar rapporten att de åtgärder som hittills har genomförts är långt ifrån tillräckliga för att uppnå detta mål. En förklaring till detta är att majoriteten av pengarna inom programmet har gått till rovdjurssäkra redskap snarare än till selektiva redskap, vilket indikerar att det finns en obalans i inriktningen på beviljade stöd och möjligheterna att uppnå detta mål. Överlag finner analysen att förändringar i lagstiftning och regelverk sannolikt har spelat en större roll än stöden när det gäller att stimulera användningen av selektiva redskap inom svenskt fiske.
När det gäller stöd till rovdjurssäkra redskap är det framförallt investeringar i så kallade sälsäkra push-up fällor inom laxfisket i Bottniska viken som erhållit stöd. Detta redskap introducerades i svenskt fiske under början av 2000-talet och har sedan dess i stor utsträckning ersatt fisket med traditionella laxfiskeredskap. Utifrån befintliga data är det dock svårt att avgöra i vilken mån stödet lett till en ökad användning av push-up fällan. Detta beror på att de fiskare som inte fått stöd via havs-och fiskeriprogrammet har haft möjlighet till nationella stöd från Viltskadefonden i perioden innan programmet startade, vilket gör det problematiskt att jämföra redskapsanvändningen mellan fartyg som har fått och inte har fått stöd via havs- och fiskeriprogrammet.
Läs hela rapporten Effekter av stöd till selektiva och rovdjurssäkra redskap
/ Johan Blomquist och Staffan Waldo, AgriFood Economics Centre
Programmen och pengarna 