Just nu är det många i Sverige som på grund av covid-19 jobbar på distans från sitt hemmakontor. En förutsättning för att kunna jobba hemifrån, oavsett om du bor i en stad eller på landsbygden, är att ha en bra och pålitlig internetuppkoppling.
Foto: Thomas Adolfsén
Mellan åren 2015 och 2020 har drygt 700 projekt beviljats stöd inom landsbygdsprogrammet för att bygga bredbandsnät på landsbygden. Det är lokala by- eller vägföreningar, kommuner eller andra företag som genomför projekten.
Sammanlagt har drygt 4,5 miljarder kronor beviljats i stöd för att fler på landsbygden ska få tillgång till en snabb bredbandsuppkoppling. Projekten beräknas ge drygt 120 000 hushåll bredband via fiber, och nästan 60 000 kilometer fiberkabel kommer att grävas ner – det motsvarar ett och ett halvt varv runt jorden vid ekvatorn!
Haven och de marina resurserna är livsviktiga för oss – de har en avgörande betydelse för både matförsörjning och arbetstillfällen världen över, vår hälsa, klimatet och miljön. Att utveckla ett fiske och vattenbruk som är hållbart är ett viktigt mål och en stor utmaning både i Sverige och globalt. Genom Agenda 2030 har världens länder fastställt att vi bland annat behöver öka kunskapen om haven, skydda en större andel av kust- och havsområdena, genomföra åtgärder för att återställa fiskbestånden till hållbara nivåer och minska alla slags föroreningar och mängden marint skräp i havet.
I Sverige ska havs- och fiskeriprogrammet bidra till de politiska målen genom att ge stöd till olika projekt och investeringar som skapar hållbara lösningar (några inspirerande exempel lyfte Felicia nyligen i inlägget In the name of sustainable fisheries!). För den som är nyfiken på vad som hittills har genomförts i programmet och vad det har gett för resultat för människor och miljö, så har vi nu sammanfattat de viktigaste resultaten som rapporterades år 2019. Hittills kan vi bland annat konstatera att stöden i programmet har
bidragit till att minska bifångsterna och höja bränsleeffektiviteten inom fisket
genererat både ökad sysselsättning och nya företag
visat goda resultat när det gäller att öka produktionsvärdet och produktionsvolymen i det första försäljningsledet inom fiske och vattenbruk
bidragit till en produktionsökning för ekologiskt vattenbruk och god företagsekonomisk utveckling inom vattenbrukssektorn.
Foto: Jessica Alanaisse-Karlsson
Några resultat är dock lägre än förväntat. Det gäller exempelvis programmets bidrag till den företagsekonomiska utvecklingen inom fisket och utvecklingen av skyddade områden till havs. Det beror på att de flesta projekt inom de åtgärder där vi mäter storleken på skyddade områden inte har syftat till att bilda nya områden utan till att utveckla befintliga områden. Här finns det alltså mycket kvar att göra! Därför ska det bli väldigt spännande att fortsätta följa utvecklingen och resultaten från havs- och fiskeriprogrammet, och snart ser vi fram emot att kunna publicera nya siffror för år 2020.
Europeiska unionen. Denna enorma institution som skapats för att stärka Europa, men som också ger incitament för enskilda länder att bättre förvalta resurser som är gemensamma för flera länder inom unionen. Fisket är en sådan resurs – för inte bryr sig fiskbestånden om ifall de just simmat från danska till svenska vatten. Därför är det viktigt att vi tar lika väl hand om dem oavsett var de befinner sig just idag.
Med hjälp av Europeiska havs- och fiskerifonden kan företag, organisationer och myndigheter söka pengar bland annat för att förbättra förutsättningarna för bestånden i sitt land. Jordbruksverket har precis publicerat exempel på sådana projekt och investeringar som beviljats stöd här i Sverige. Dokumentet är på engelska så att personer i andra länder ska kunna inspireras av vad just vi använt fonden till. I dokumentet finns också en sammanfattning av alla projekt som hittills beviljats stöd för att främja just hållbart fiske i det svenska programmet.
Varje dag när jag åker till och från jobbet i Jönköping passerar jag genom den vackra Gisebodalen. Stora delar av dalen täcks av äppelodlingar som under blomningen påminner om scener ur Astrid Lindgrens film Bröderna Lejonhjärta. Gisebodalen har länge varit en plats för bär- och fruktodling med det gynnsamma klimatet som uppstår när solens strålar speglas i Vättern och sprider värme upp i dalen.
Genom åren har äppelodlarna i Gisebodalen utvecklat sin verksamhet och de framställer nu också bland annat olika drycker av sin frukt. Den must och cider som de producerar är idag prisad och serveras över hela Sverige vid stora festligheter.
Blommande äppelträd i Gisebo. Foto: Lena Clarin
För att företagare på landsbygden i Sverige ska kunna utvecklas och hitta nya möjligheter i sin verksamhet behöver de få förutsättningar för att utveckla sin kompetens. Genom landsbygdsprogrammet kan företagare få stöd för kompetensutveckling och rådgivning.
Under de senaste fyra åren har drygt 1,4 miljarder kronor beviljats i stöd, enligt en ny uppföljning. Det innebär att
nästan 85 000 personer beräknas gå en kurs eller delta i en workshop
drygt 32 500 personer beräknas få rådgivning för att utveckla sin verksamhet
1 300 rådgivare fortbildas för att företagare på landsbygden ska få den bästa rådgivningen
63 000 personer har deltagit på gårdsvandringar, informationsmöten eller mässor som finansierats av stöden.
I uppföljningen finns fler exempel på hur företag på landsbygden tagit del av stöd för att kunna utveckla sin verksamhet – precis som äppelodlarna i Gisebodalen.
Jordbruket släpper ut en stor mängd växthusgaser, mer än många andra näringsgrenar. Det sker när man brukar marken, håller djur, använder jordbruksmaskiner och värmer upp ladugårdar. Inom landsbygdsprogrammet kan jordbruksföretagare få stöd för att utföra insatser som minskar utsläppen. De olika insatserna har visat sig ha olika stor potential att få bukt med utsläppen. Dessutom varierar kostnaden för insatserna – för lantbrukare såväl som för samhället. Därför är det viktigt att ta reda på vilka insatser som minskar utsläppen av växthusgaser mest per krona. Det kallas för att mäta insatsernas kostnadseffektivitet. På så sätt blir det möjligt att utforma kommande landsbygdsprogram på ett sätt som kan minska utsläppen av växthusgaser till en så låg kostnad som möjligt.
Men det är svårt att bedöma och jämföra klimatinsatsernas kostnadseffektivitet, inte minst eftersom mycket kunskap fortfarande saknas. Vissa insatser har inte undersökts tillräckligt. Andra medför en kostnad som vi än så länge vet för lite om. Dessutom blir beräkningarna extra komplicerade av att en insats kan vara kostnadseffektiv på en gård men inte på en annan. Jordbruket och klimatet är alltså ett område där det utan tvekan behövs mer forskning om olika insatsers potential för att minska utsläpp och om det bästa sättet för samhället att möjliggöra insatserna.
Gödsling är en av klimatinsatserna som undersöks i rapporten. Foto: Thomas Adolfsén
I en ny utvärdering kan vi trots alla osäkerheter visa att det finns två insatser som verkar mer lovande än andra när det gäller att minska växtgasutsläppen: återvätning av organogena jordar och beskogning av marginell eller övergiven åkermark. Båda insatserna går ut på att ta jordbruksmark ur bruk och använda den till annat. Återvätning minskar växtgasutsläppen medan beskogning binder kol. Det är värdefull kunskap för framtida landsbygdsprogram.
Utvärderingen pekar också på att det vore bra att i större utsträckning ge stöd i landsbygdsprogrammet för insatser som inte är företagsekonomiskt lönsamma för lantbrukaren. För vilken lantbrukare vill utföra en insats som innebär förlorade pengar? En annan intressant iakttagelse är att lantbrukare faktiskt avstår från att utföra en del insatser – trots att de verkar vara företagsekonomiskt lönsamma. Varför är det så? Hur kan samhället bidra till att lantbrukarna motiveras att utföra sådana insatser? Även det behöver undersökas närmare.
Hur mår Sveriges ängs- och betesmarker? Hjälper de stöd som finns inom landsbygdsprogrammet till med att förbättra ängs- och betesmarkers hälsa?
Betande kor i Stibbarp i Småland.
För att kunna svara på dessa frågor behöver vi förstå vad hälsa hos en ängs- och betesmark innebär. Hos oss människor är hälsa ett mångfasetterat begrepp som innefattar allt från välbefinnande till sjukdomstillstånd. När man ska beskriva ängs- och betesmarkers hälsa är biologisk mångfald en viktig aspekt. Den regleras i flera konventioner och finns med i de globala hållbarhetsmålen. Men vad är biologisk mångfald, och hur kan man mäta den?
I en ny utvärdering har vi studerat hur biologisk mångfald i ängs- och betesmarker kan utvärderas med hjälp av befintlig övervakning av arter. Varje år inventeras ett urval av ängs- och betesmarker över hela Sverige. Det samlas kontinuerligt in information om både arter och täthet av växter, humlor och fjärilar. Samtidigt pågår en generell övervakning av häckande fåglar och dagfjärilar.
Två viktiga aspekter av biologisk mångfald är variation i arter inom och mellan artsamhällen. I utvärderingen visar vi att denna variation, som även kallas alfa- och betadiversitet, går att beskriva med befintliga övervakningsdata. Dessutom går det att göra på fler än ett sätt. Givetvis är det så att beskrivningen av biologisk mångfald blir bättre, ju mer data som samlas in och ju bättre datan är. Det är en utmaning att skapa förutsättningar för att den data som finns ska kunna användas på bästa sätt. Genom samordning kan man föra ihop data på arter från olika övervakningar och skapa regionala och nationella index som följer biologisk mångfald i ängs- och betesmarker.
Idag finns det flera nationella index för biologisk mångfald som används i övervakning och utvärderingar av stöd, men det finns inget index som är specifikt framtaget för att följa upp biologisk mångfald i ängs- och betesmarker. Indexet för vanliga fåglar i jordbrukslandskap och den europeiska indikatorn för gräsmarksfjärilar bygger båda på generella övervakningsdata och är inte specifikt knutna till mångfald i ängs- och betesmarker. För att kunna följa upp effekter av stöd, skötsel och andra åtgärder i ängs- och betesmarker, krävs index som speglar förändringar i biologisk mångfald i just ängs- och betesmarker, eller möjligtvis hos arter som särskilt påverkas av ängs- och betesmarker.
För att jordbruket ska bidra till bättre miljö och klimat införde EU år 2014 ett förgröningsstöd. Förgröningsstödet ingår i gårdsstödet och innebär att 30 procent av budgeten för gårdsstöd ges till jordbrukare som genomför åtgärder som leder till positiva effekter för miljö och klimat. I en ny uppföljning har vi analyserat hur svenska jordbrukare har tillämpat en av åtgärderna i förgröningsstödet: anläggning av ekologiska fokusarealer.
I Sverige kan jordbrukare välja bland flera olika åtgärder för att uppfylla reglerna för ekologiska fokusarealer. Det kan vara till exempel att lägga marken i träda, odla mellangrödor, odla proteingrödor eller att lämna fältkanter obrukade. Syftet är att direkt eller indirekt bevara och öka jordbruksföretagens biologiska mångfald. Enligt villkoren för förgröningsstöd ska minst 5 procent av ett företags åkermark vara ekologiska fokusarealer.
Vi har analyserat hur jordbrukarna valt att använda de olika åtgärderna för att uppfylla kraven på ekologiska fokusarealer under de senaste åren. Några slutsatser av analysen är följande:
Jordbrukarna har valt att använda en större andel av åkermarken till ekologiska fokusarealer än miniminivån på 5 procent: under 2019 var andelen till 7 procent.
Av alla insatser är den vanligaste att anlägga träda. Trädan omfattar också störst areal.
Att ha obrukade fältkanter är den insats som ökat mest under de senaste åren.
Det är stora geografiska skillnader inom landet när det gäller vilken åtgärd jordbrukare väljer att utföra. Skillnaderna speglar de olika förutsättningarna för odling i olika landsdelar.
Det är intressant att notera att jordbrukarna har en ordentlig marginal till de ställda kraven, vilket innebär att de även har kostnader för denna marginal. Andra viktiga erfarenheter handlar om skillnader i tillämpning mellan olika delar av landet. Hur kostnader för produktionsuttag styrt valen av fokusarealer kan vara värdefulla insikter för utformning av stöd framöver.
Övergödning i mark och sjöar är ett stort miljöproblem i Sverige. Nästan hälften av det läckage av näringsämnen som sker beror på jordbrukens markbearbetning och gödselanvändning. Näringsämnena förs vidare till vattendrag och ut i hav och sjöar och skapar där problem med algblomning och syrefattigt vatten. Ettminskat kväveläckage från jordbruksmark innebär att vi kan minska problemet med övergödning. För att minska läckaget från jordbruket har Sverige därför ställt upp miljömålet Ingen övergödning. Miljömålet är ett riktmärke för en hållbar utveckling tillsammans med flera andra nationella miljömål.
Inom landsbygdsprogrammet 2014–2020 arbetar vi aktivt för att minska näringsläckaget genom flera stöd till markägare. Det finns fem investeringsstöd som ska bidra till att uppfylla miljömålet Ingen övergödning:
Svartån i Skultuna, Västmanland. Foto: Janne Linder.
stöd för att anlägga och restaurera våtmarker och dammar
stöd för förbättrad vattenkvalitet
stöd för att anlägga tvåstegsdiken
stöd för strukturkalkning
stöd för reglerbar dränering.
I en ny utvärdering belyser vi vilka effekter dessa investeringsstöd har haft på utsläpp av kväve och fosfor i jordbruket och vilka stöd som är mest kostnadseffektiva. Utvärderingen visar utifrån schablonberäkningar att stödet för att anlägga och restaurera våtmarker och dammar både har störst effekt på miljömålet Ingen övergödning och är det stöd som är mest kostnadseffektivt. Minst kostnadseffektivt verkar stödet för förbättrad vattenkvalitet genom kalkfilterdiken vara.
Stödens effekter styrs också av antalet ansökningar. Därför undersöker vi vad som har påverkat hur många som har sökt stöden. I jämförelse med stödet för att anlägga och restaurera våtmarker och dammar är de andra fyra stöden i utvärderingen mindre populära att söka. Därmed har de mindre effekter på att minska utsläppen av kväve och fosfor. Det begränsade antalet ansökningar för dessa stöd verkar främst bero på låga stödnivåer, regleringar, kunskapsbrist hos lantbrukare, rådgivare och handläggare påverka utfallet.
Även om schablonberäkningar inte ger exakta beräkningar av hur stora effekter landsbygdsprogrammets stöd för målet Ingen övergödning har, visar miljöövervakningen att läckaget av näringsämnen har minskat. Det är glädjande eftersom det är ett tecken på att de olika åtgärder som finns faktiskt gör nytta!
Nu finns det krispig och färsk statistik om hur det går för stöd inom landsbygdsprogrammet, havs- och fiskeriprogrammet samt regional- och socialfondsprogrammet. Statistiken visar budget, antal beviljade ansökningar, beviljat stöd och utbetalt stöd. Trevlig läsning!
Foto: Lena Carlin mellanrum mellan bildtexter, mellanrum. Foto: Peter Svedberg
Just nu längtar jag till sommaren då jag kan åka runt på landsbygden och njuta av den vackra naturen och vad den har att ge. Det bästa under dessa utflykter är att kunna stanna till på små mysiga caféer för att avnjuta hembakade bullar och kakor. Däremellan hinner jag också med att besöka små butiker med hantverk och mat. Ja, för mig känns det viktigt med en levande landsbygd.
En av många ingredienser i en levande landsbygd är ett växande företagande som leder till nya jobb. I landsbygdsprogrammet finns många stöd som bidrar till att skapa nya arbetstillfällen på landsbygden. Stöden går att söka för att genomföra investeringar och projekt inom en mängd olika verksamheter, exempelvis inom djurproduktion, livsmedelsförädling samt turism och besöksnäring.
I en ny uppföljning kan vi visa att det hittills har skapats nästan 1 900 nya arbetstillfällen i landsbygdsprogrammet 2014–2020. Av dem har ungefär hälften gått till män och hälften till kvinnor. Jobben har en stor spridning runt om i landet, från norr till söder. För stöden som ingår i uppföljningen ser resultaten ut så här:
investeringsstöd till jordbruk, trädgård och rennäring – 771 nya jobb
investeringsstöd för förädling – 193 nya jobb
investeringsstöd för nya jobb på landsbygden – 450 nya jobb
stöd till lokalt ledd utveckling – 470 nya jobb
Investeringsstöd till jordbruk, trädgård och rennäring är det stöd som skapat flest jobb. Många av dem finns inom nötkött- och mjölkproduktionen. Att detta stöd ligger i topp kan delvis bero på att det har största budget av de fyra stöden. En annan näring som allmänt ses som en sysselsättningsintensiv bransch är besöksnäringen. Inom landsbygdsprogrammet kan denna näring kopplas till investeringar och projekt inom både investeringsstöd och stöd till lokalt ledd utveckling. Totalt har dessa bidragit med nästan 300 nya jobb.
I en del fall leder stöden som ingår i uppföljningen kanske inte till att nya jobb skapas, men de kan hjälpa till att bevara jobb som redan finns. Uppföljningen visar inte något exakt resultat för bevarade jobb, men vi kan få en fingervisning genom att ta reda på hur den som söker stöd bedömer verksamhetens eller företagets överlevnad. Av de som fått stöd anser runt 50–60 procent (beroende på stöd) att deras verksamhet eller företag i hög grad finns kvar tack vare den investering eller det projekt man genomfört.
Bevarade jobb eller nya – enligt uppföljningen har landsbygdsprogrammet alltså bidragit till att utveckla företagandet på landsbygden och hålla det vid liv. Vi ses på vägarna i sommar!
