Kvinnokraften i kanelkransar och kleneter

Årets julbak hemmavid klarades av på ett par timmar. En liten sats saffransskorpor och barnens pepparkakor. När jag står där och försöker skära ut treåringens superhjältesnigel från den butiksköpta pepparkaksdegen vandrar tankarna iväg till mina förmödrar.

I tusentals år har såväl vårt dagliga bröd som högtidens sötebröd varit kvinnans ansvar. Självhushållningens tid ligger inte så många generationer bort. Mat i förråden var en fråga om överlevnad och krävde hårt arbete, avancerade kunskaper och stor uppfinningsrikedom. Julens överflöd i mat och dryck planerades och förbereddes av gårdens kvinnor under hela året. Julölen skulle bryggas och hinna stå till sig, julostarna ystades ibland redan på sommaren eller hösten och julbaket tog ofta flera dagar.

Fem kvinnor som bakar bröd i Dalarna år 1929.

Brödbakning i Venjan, Dalarna år 1929. Foto: Gunnar Strand/Institutet för språk och folkminnen

Det stora julbaket

I dialekt- och folkminnesarkiven på Institutet för språk och folkminnen finns många berättelser om det stora julbaket. I en arkivuppteckning från Västergötland berättar Ida Svensson (född 1865) och Anna Lyrén (född 1878) om äldre tiders bakning och bröd i Larvs socken:

”Julbaket pågick vanligtvis i två dagar. Första dagen bakade man vanligt vardagsbröd, den andra dagen bakade man sektebrö och vörtabrö samt de speciella julbröden, alltså det finare bröd som hörde samman med julfirandet. Längre tillbaka måste man även tänka på de många fattiga, som gick omkring och tiggde bröd och sovel i dagarna före jul. /—/

Att baka var kvinnogöra. Den dagen, man bakade, var manfolken så gott som utestängda. Ej heller var någon reda med matlagningen sådana dagar, ty kvinnorna måste först och främst sköta baket, varom ej kunde man äventyra detta, och det betydde åtskilligt, då man bakade för flera veckor framåt. /—/

Var det ett stort bak, borde man helst vara tre om arbetet. En kvinna stod vid tråget och älta ämne, en stod vid bakbordet och bredde och den tredje i laget satte å.”

Kunskapsbank överEn bild på hemsidan matkult.se som är en kunskapsbank över traditionell matkultur i Sverige traditionell matkultur

Under det senaste året har vi i projektet Kunskapsbank över traditionell matkultur i Sverige umgåtts dagligen med Ida och Anna och hundratals andra kvinnor från olika delar av landet som i våra arkiv delar med sig av erfarenheter, tankar och råd runt mat och matlagning i äldre tider.

Numera finns dessa berättelser och recept samlade på webbplatsen Matkult.se och det känns väldigt roligt att sätta lite strålkastarljus på ett rikt kulturarv som i tysthet har förts vidare mellan generationer av kvinnor. Förutom tusentals arkivuppteckningar finns på webbplatsen fördjupande artiklar med information om till exempel maten som kulturarv, jordbruket, råvaror, beredning, produkter, folktro och dialektord. Det finns också tidslinjer, bildgallerier, frågesporter, lästips och en kokbok med över 800 äldre recept. Vi hoppas att materialet ska intressera och inte minst inspirera i dagens matlagning och livsmedelsproduktion.

En annan tid

Vi lever i en annan tid än våra mormorsmödrar och farmorsmödrar. Sverige är i dag ett rikt land där en majoritet slipper föra en daglig kamp för att sätta mat på bordet. Vi kan köpa färdigystad julost, färdigbryggd julöl och färdigbakade lussebullar och pepparkakor i närmaste fysiska eller digitala butik. I det sammanhanget kan en ställa frågan om inte våra självhushållande förmödrars kunskaper gått ur tiden? Inte alls. I dag har vi andra utmaningar, inte minst miljön. Där har vi mycket inspiration och lärdom att hämta från en kosthållning som anpassades efter säsongen, utgick från det som fanns och producerades lokalt och inte lät någon mat gå till spillo.

  1. Kanelkransarna och kleneterna då? Kanelkransarna bakades hos bonden Johan Andersson i uppländska Valö år 1900 och kleneterna kommer från Karin Westmans receptbok från 1874. Recepten på kanelkransar och kleneter finns fortfarande kvar.

PS igen. Just nu pågår julkalendern på institutets webbplats. Temat är julens mat och dryck och Matkult finns förstås med lite här och var. Följ kalendern och läs tidigare luckor.

//Linn Kierkegaard, Institutet för folk och språkminnen

Projektet som har gjort matkult.se möjligt har delfinansierats av landsbygdsprogrammet. Läs mer om resultat i landsbygdsprogrammet på Jordbruksverkets webbplats.

Annonser
Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Riktade pengar gör nytta på landsbygden

Bild på jordig hand som håller i ett knippe med rödbetor och gulbetorWow, vad det vattnas i munnen när man tänker på alla dessa spännande projekt som pågår i Sverige om traditionell matkultur. Det är bland annat projekten Samisk mat, Värmländska smaker i kulturhistoriska miljöer, och Kunskapsbank över traditionell matkultur. Tänk vilken härlig matkultur vi har i Sverige och som vi med pengar från landsbygdsprogrammet har möjlighet att stötta och utveckla.

Det handlar också om kompetensutveckling för att främja och bevara ett levande och dynamiskt kulturarv inom mat- och livsmedelsframställning genom aktiviteter som bidrar till lokal matidentitet och produktutveckling. Ett spännande projekt är Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom fäbodbruk och utmarksbete med lantrasdjur samt med fokus på mjölkproduktion och mjölkförädling. Ett annat är Förstudie om historiskt traditionell och hantverksmässig tillverkning av cider i Sverige.

En är annan del av regeringens riktade insatser går till hembygdsgårdar. I dag är cirka hälften av pengarna beviljade i stöd. Det mesta av pengarna går till att restaurera byggnader.

En del av landsbygdsprogrammets budget på cirka 37 miljarder kronor har regeringen riktat till vissa speciella insatser. Till exempel har 180 miljoner kronor avsatts till traditionell småskalig matkultur, hembygdsgårdar och turism på landsbygden.

Läs mer i uppföljningarna om pengar riktade till småskalig matkultur, pengar riktade till hembygdsgårdar och pengar riktade till landsbygdsturism

// Åke Svensson

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Stöden till hotade husdjursraser och lantrasföreningar är viktiga för den genetiska variationen

Den som har hotade raser av kor, får, getter eller grisar kan få stöd från landsbygdsprogrammet. Även föreningar som bedriver verksamhet för att bevara svenska lantraser kan söka ersättning för sitt arbete. Båda dessa stöd har inrättats som ett sätt att arbeta med bevarande av den genetiska variationen. Klimatförändringar kan medföra att förutsättningarna för produktionsdjur förändras och att raser präglade i en viss typ av miljö inte kan överleva. Att hålla raser med olika egenskaper, som kan leva och producera livsmedel under olika förutsättningar, gör oss mindre sårbara. Det är därför nödvändigt att bevara den biologiska mångfalden.

Djurägare som håller hotade raser blir allt äldre

Ett hot mot arbetet med att bevara de svenska lantraserna är att djurägarna blir allt äldre och att få yngre kommer till. Bara 15 procent av de som sökte ersättning 2017 var under 40 år. Tio år tidigare var motsvarande siffra 18 procent. Den äldsta djurägaren som 2017 sökte stöd var 96 år gammal. För att de hotade raserna ska finnas kvar behöver en yngre generation ta vid och fortsätta arbetet. Här gör lantrasföreningarna ett viktigt arbete med att sprida information om raserna genom hemsidor, medlemstidningar och kurser.

Läs mer i uppföljningen om stöd till hotade husdjursraser och lantrasföreningar

/ Stephanie Kindbom

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

God efterfrågan på Växas foderrådgivning

Växa är en av de organisationer som genomför den rådgivning som Jordbruksverket har upphandlat för att hjälpa lantbrukare att hitta lösningar på de problem som sommarens torka orsakat. Rådgivningen delfinansieras av det svenska landsbygdsprogrammet. Läs gärna mer om rådgivning i samband med torkan 2018 på Jordbruksverkets webbplats.

Närbild på ko

Foto: Ingela Toth

Så här skriver Växa om hur arbetet går

Effekterna av torkan varierar såväl över olika områden i Sverige som mellan gårdar inom områden. Generellt sett kan man konstatera att de norra delarna av landet har mindre problem än de södra, men även i norr finns gårdar med betydande störningar.

Vi ser att det är viktigt med planering av hur olika foderpartier ska användas för att de olika djurkategorierna ska få rätt förutsättningar. På många gårdar är det aktuellt att utfodra fodermedel som normalt inte används i foderstaten vilket ger speciella utmaningar för våra rådgivare. I dagsläget är det lite tidigt att uttala sig, men vi får också signaler på att torkan kan ha haft inverkan på fertiliteten i mjölkbesättningar som därmed påverkar djurflöde och skapar ojämn inkalvning.

Vi har stor efterfrågan på rådgivning i efterdyningarna av torkan. Hittills har 2/3 delar av timmarna bokats upp av intresserade kunder och vi närmar oss 500 kunder som tar del av erbjudandet. Vi genomför kontinuerligt rådgivning. Det är allt ifrån en kortare foderinventering med påföljande diskussion på cirka 1 timme till en mer genomgripande genomlysning av effekten av torkan som även inbegriper en likviditetsrådgivning. Vi räknar med att all tillgänglig tid kommer att komma till nytta.

Mer information finns på Växas webbplats

//Börje Kindesjö, Växa Sverige

 

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Stor variation av samarbetsprojekt som ska korta livsmedelskedjor

Korta livsmedelskedjor innebär färre mellanhänder mellan jordbrukare och konsument. Lokala marknader innebär kortare transporter då försäljningen av livsmedelsprodukterna sker inom ett eget och angränsande landskap. Det har varit en stor variation i projekten som beviljats stöd inom detta område. Här är två exempel:   Karta över beviljade samarbetsprojekt inom livsmedel i landsbygdsprogrammet

  • Hallands skafferi är ett projekt med syfte att korta livsmedelskedjan mellan producent och konsument genom att skapa en digital plattform som knyter ihop aktörer i livsmedelskedjan.
  • Vild vecka i skolan syftar till att öka kunskapen om hållbar och lokal viltmat till skolungdomar.

Kartan visar var projekten är lokaliserade i landet. Många av dem finns i de södra delarna av landet. Vissa projekt har en nationell prägel och visas därför inte på kartan. De blå områdena på kartan visar en ungefärlig position av projekten. De röda områdena visar att det finns flera projekt i närheten av varandra.

Läs mer i uppföljning av stöd till samarbetsåtgärder på Jordbruksverkets webbplats.

// Sanna Sulander

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar

Hållbar utveckling av fiskeområden – vad hände sen?

I det operativa programmet för fiskerinäringen i Sverige 2007-2013 valde man att införa ett prioriterat område som kallades Hållbar utveckling av fiskeområden. Detta område skulle fokusera på socioekonomiska åtgärder genom lokal förankring och var ett komplement till övriga prioriterade områden.

Nu kan jag presentera en utvärdering om hur det har gått i de 14 fiskeområden som etablerades under förra programperioden. I utvärderingen försöker jag besvara hur väl projektresultaten uppfyller såväl målen för hela programmet som fiskeområdenas egna mål.

Läs gärna hela rapporten Hållbar utveckling av fiskeområden – hur gick det?

Foto av skärgårdsmiljö

Text och foto: Frida Solstorm

Publicerat i Fiskeriprogrammet 2007-2013 | Lämna en kommentar

55 miljoner kronor till idrotten på landsbygden

När jag som åttaåring gick till min första fotbollsträning blev jag välkomnad av min tränare Rickard. Rickard blev en förebild på många sätt för mig och de andra pojkarna i laget i många år framöver. Han lärde oss att slå en bredsida och annat som hör fotbollen till. Men framför allt lärde han oss annat. Han lärde oss att visa hänsyn och respekt för våra lagkamrater och gav oss grunden till mycket av de värderingar som vi har med oss idag i vårt vuxna liv.

Det svenska föreningslivet är något som de allra flesta av oss har någon anknytning till och på landsbygden fyller det en viktig funktion för att ge landsbygdsborna en meningsfull fritidssysselsättning.

I landsbygdsprogrammet finns ett stöd för att bygga upp och behålla anläggningar inom idrotts och fritidsaktiviteter. Hittills har drygt 55 miljoner beviljats till 61 stycken idrottsanläggningar för både utomhus- och inomhusaktiviteter.  Det är flera klubblokaler som har renoverats. Hästintresserade flickor och pojkar har fått nya ridbanor att träna på. Ishallar har rustats upp så att konståkningsutövare och hockeyspelare kan fortsätta att snöra på sig sina skridskor på vinterhalvåret. Elljusspår för löpning och skidåkning har installerats så att glada motionärer ska kunna ta sin kvällsrunda utan att stuka sina fötter.

Det är ofta de traditionella idrottsföreningarna inom fotboll, hästsport eller skidsport som investerar i sina anläggningar, men det finns andra exempel som padelbana, gym, folkracebana, golf, gymnastikhallar och multisportarenor där man kan utöva flera sporter är andra exempel.

Landsbygdsprogrammet möjliggör att fler unga flickor och pojkar får chansen att idrotta och ha en rolig fritid. Förhoppningsvis få de träffa en Rickard som ger dem verktyg för att möta allt som framtiden har att bjuda på.

Läs mer om pengar till idrott i utvärderingen av stöd till service och fritid på landsbygden

// Petri Hiljanen

Publicerat i Landsbygdsprogrammet 2014-2020 | Lämna en kommentar