Det finns många sätt att styra människors beteende. Eller, det kanske är mer korrekt att säga att det finns många sätt att försöka styra människors beteende. För det är naturligtvis inte uppenbart hur man gör för att lyckas. Och, man kan ju också fråga sig när det är legitimt, vem som får styra vem och på vilka sätt det är rimligt att försöka styra någon annan?
Landsbygdsprogrammet är ett exempel på hur vi i ett samhälle försöker styra beteendet hos människor. Man kan se det som att vi som kollektiv, representerade via de samhälleliga institutionerna staten och EU, försöker påverka människors beteende. En anledning till det skulle kunna beskrivas som att vi som kollektiv vill att individers aktiviteter i (ännu) högre utsträckning bidrar till nytta och glädje för alla. Nu finns det ju andra mekanismer än politik som kan bidra till att styra människors beteende så att det bidrar till något som är gott även för andra! Människor kan exempelvis ha en egen inre drivkraft att göra gott, det finns moral och normer och det finns marknadsmekanismer. Hur väl dessa fungerar, och om det finns behov av att styra via politiken därutöver, kan diskuteras. Och om politiska styrmedel bör användas handlar både om vilka effekter de kan förväntas ha och om vad som upplevs som legitimt. Den diskussionen har alltså bland annat en ideologisk dimension där människor kan ha olika utgångspunkter.
Vilka effekterna blir av olika sätt att styra går, i princip, att studera vetenskapligt. Det är förstås svårt att med säkerhet säga exakt vad olika politik får för effekter. Men, mer eller mindre säkra bedömningar kan göras. Syftet med olika utvärderingar av landsbygdsprogrammets åtgärder är just att bygga på kunskapen om vilka effekter vi kan förvänta oss av åtgärderna och om utformningen bör ändras för att få bättre effekter.
Nu publiceras en utvärdering som har tittat närmare på en av alla bedömningar som måste göras vid utformandet av styrmedel. Om man har bestämt sig för att styrning behövs, att det är legitimt att göra det via politiken och för att stöd och ersättningar via landsbygdsprogrammet bör användas … ja då kvarstår (bland annat) frågan om hur höga ersättningarna bör vara? I rapporten Lagom höga stöd? – En litteraturstudie om stödeffekter och en kartläggning av stödnivåer i landsbygdsprogrammet 2014–2020 presenterar Jonna Rickardsson och Johan Klaesson från Internationella Handelshögskolan i Jönköping en analys av för- och nackdelar med höga respektive låga stödnivåer. Om du förväntar dig exakta svar på hur många kronor som bör ges till den som investerar i offentlig service eller som gör en investering med syfte att öka konkurrenskraften … då bör du nog inte kasta dig över denna rapport. Men, om du har andra förväntningar, eller om du ger dig själv några minuter för att justera dina förväntningar, så kommer du att hitta ett intressant och användbart underlag för en fortsatt diskussion och debatt om hur höga ”lagom höga” stöd och ersättningar bör vara.
Sådär, då har jag gjort mitt för att (försöka!) påverka ditt beteende så att du både läser rapporten och gör det med en inställning och förväntan som gör att du får ut så mycket som möjligt av den!
Trevlig läsning!
/ Fredrik Holstein
PS. Det kommer ytterligare en utvärderingsrapport på temat ersättningsnivåer. Där står ett antal miljöersättningar i fokus. Håll ögonen öppna.
