Nu har vi publicerat ny statistik för både havs- och fiskeriprogrammet, regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling och projekt- och företagsstöden i landsbygdsprogrammet. Statistiken visar budgeten och antalet ansökningar som har beviljats för olika typer av insatser, investeringar och projekt (åtgärder), hur mycket stöd som har beviljats och hur mycket stöd som har betalats ut. För havs- och fiskeriprogrammet och regional- och socialfondsprogrammet för lokalt ledd utveckling finns det även nya uppgifter om vilka som har beviljats stöd och beskrivningar av projekten som genomförts. Inom landsbygdsprogrammet finns uppgifterna om de som har fått stöd i en databas.
Befolkningsökning, arbetstillfällen, företagsutveckling, förbättrad service och välfärd samt ökning av antalet besökare – det ska man undersöka för att få reda på hur projekt inom Leader kan ha påverkat samhället, enligt en ny utvärderingsrapport. Rapporten är en del av ett projekt som just nu utvärderar leaderprojekts långsiktiga effekter på landsbygdsutveckling.
I rapporten har utvärderarna tagit fram en modell för att ta reda på projektens effekter, alltså vilka strukturella förändringar i samhället som insatser inom Leader faktiskt leder till. Modellen bygger bland annat på att samla in flera sorters data: statistik, en sammanställning av insatser, enkäter till projektägare och en utvecklingsberättelse.
Utvärderingens analysmodell för att utvärdera leaderinsatsers effekter.Z = andra faktorer än leaderinsatserna som kan påverka besöksnäring, arbetstillfällen, företagande, service och välfärd samt befolkning. M = orsakssambandet mellan insatserna och effekterna.
Idag hanteras projektstöd till landsbygdsutveckling på två olika sätt inom landsbygdsprogrammet. En del av projektstöden hanteras av länsstyrelsen, och en annan del förmedlas inom lokalt ledd utveckling genom leadermetoden. Inom Leader är det styrelsen i varje leaderområde som väljer vilka projekt som ska få projektstöd. Men vad vet vi om hur de olika sätten att förmedla projektstöd påverkar effekterna av stöden?
I en ny rapport analyseras just hur projektstöden till landsbygdsutveckling är organiserade och hur de kan utformas för att få så stor positiv samhällseffekt som möjligt. Rapporten är skriven av Jörgen Johansson som är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket.
De olika sätten att förmedla projektstöden representerar två olika metoder för utformningen av politik. Projektstöden som hanteras av länsstyrelsen präglas av styrning uppifrån (s.k. top-down) där riktlinjerna för utvecklingsarbetet formuleras av centrala myndigheter. Leader utgår i stället ifrån ett underifrånperspektiv (s.k. bottom-up), där politiken utformas lokalt av berörda aktörer. I rapporten analyseras vilket av sätten att förmedla projektstöd som bäst stämmer överens dels med forskningens uppfattningar om hur landsbygdsutveckling bör utformas, dels med projektstödens mål.
Foto: Fredrik Ludvigsson
Slutsatsen är att målen med projektstöden kan uppnås i större utsträckning om några projektstöd överförs från länsstyrelsen till Leader, under förutsättning att överföringen förenas med nya riktlinjer och villkor. Fördelarna med Leader är många, men samtidigt finns det utmaningar med en politik som utformas underifrån. Det är dessa utmaningar rapporten tar sig an med förslag på nya riktlinjer. Sammanfattningsvis föreslår rapporten att en överföring av projektstöden förenas med följande villkor för Leader:
Utvecklingsarbetet inom Leader bör i större utsträckning prioriteras i vissa typer av landsbygder på grundval av territoriella behov.
Öka samordningen med den regionala utvecklingspolitiken och med länsstyrelsernas arbete med de areella näringarna. På så sätt kan vi främja synergieffekter och nya former av arbete med exempelvis energiförsörjning och klimatinsatser.
Medvetenheten om hur vi skapar strukturella förändringar behöver öka inom Leader.
Landsbygdsutveckling berör ett stort antal politikområden. Jordbruk, fiske, skog, miljö, klimat, kultur, rekreation, turism, service och infrastruktur – listan på de perspektiv och intressen som behöver vägas mot varandra för att ta ställning till vad som är en hållbar landsbygdsutveckling i praktiken kan göras lång. Rapporten uttrycker att det finns ett behov av att ytterligare analysera och ta ställning till mål- och värdekonflikter om hur landskapets resurser ska användas. Med en politik som i större utsträckning utformas underifrån belyser rapporten att vi behöver arbeta ännu mer för att samordna landsbygdsutvecklingspolitiken med andra politikområden.
I ljuset av EU:s nya utsläppsmål skrev vi häromveckan i bloggen om landsbygdsprogrammets roll för att bidra till ett bättre klimat. Ännu en utvärdering värd att lyfta i sammanhanget handlar om stöd för energi och klimat. Vilka slutsatser går egentligen att dra om hur programmet bidragit till energieffektivisering och ökad produktion av förnybar energi?
Utvärderingen visar att investeringsstöden för energieffektivisering och för produktion av förnybar energi har haft god effekt under programperioden 2014–2020. Investeringsstöden för energieffektivisering genererade under perioden nästan dubbelt så stora energibesparingar som under föregående period av landsbygdsprogrammet (2007–2013). Det är både en välkommen och väntad utveckling med tanke på hur kunskapen om och teknologin kring energieffektivisering och framställandet av förnybar energi har utvecklats under de senaste decenniet. Inom bioenergiprojekt, solenergiprojekt och energiskog har förnybar energi i varierande grad kunnat ersätta fossila bränslen. Exempelvis har de som har fått investeringsstöd för produktion av bioenergi nästan helt ersatt eldningsolja med klimatneutral energi.
Nästan hälften av investeringarna för energieffektivisering har gått till verksamheter med växthusodling. Foto: Mostphotos
Ett specifikt kapitel i utvärderingen som fångade mitt intresse handlar om investeringsstöd för ökad konkurrenskraft. Länsstyrelsen har med hjälp av urvalskriterier bedömt vilka investeringar som bidrar till energieffektivitet. Av de 1 069 investeringar som fått stöd fanns underlag för att bedöma 468 investeringar. Av dessa har ungefär 55 procent fått urvalspoäng. Länsstyrelsen har alltså bedömt att drygt hälften av investeringarna är energieffektiva.
Det intressanta är att de beräkningar utvärderarna har gjort inte verkar stämma överens med länsstyrelsernas poängsättning. Majoriteten av de investeringar som fått urvalspoäng av länsstyrelsen förväntas enligt utvärderarnas poängsättning nämligen inte leda till energieffektivisering. Ser man vidare på de cirka 45 procent av investeringarna som inte fick några urvalspoäng av länsstyrelsen så är det istället tvärtom – nästan alla dessa investeringar förväntas enligt utvärderarnas beräkningar faktiskt leda till energieffektivisering, trots att de inte fått några poäng av länsstyrelsen i handläggningsprocessen.
Sammanfattningsvis känns det positivt att se att många investeringar som fått stöd tycks ha god effekt på klimatet, oavsett om länsstyrelsen gett dem urvalspoäng eller inte. Det finns alltså ännu fler projekt än vad man trodde som faktiskt har lett till energieffektivisering!
I nyheterna kunde man nyligen läsa och höra att man inom EU kommit överens om att utsläppen av växthusgaser till 2030 ska minska med 55 procent (jämfört med 1990 års utsläppsnivåer). Nyheten fick mig att fundera på landsbygdsprogrammet och vilken roll det har för att nå klimatmålet. Precis som mycket annat som människan sysslar med, har jordbruket en påverkan på utsläppen av växthusgaser. Eftersom en stor del av landsbygdsprogrammet rör jordbruk och jordbruksproduktion påverkar programmet förstås också klimatet, både positivt och negativt.
I landsbygdsprogrammet finns redan nu olika typer av insatser och stöd för att minska klimatpåverkan. Det kan handla om att främja energieffektivisering, att minska den totala energianvändningen eller att gå över till förnybara energislag. Detta görs främst genom stöd till investeringar i jordbruket. Här på Programmen och pengarna har vi tidigare bloggat om en rapport som innehåller mycket intressant information om investeringar och stöd inom energi och klimat.
Anlagda våtmarker kan vara ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Bilden är från Larssons våtmark i Halland, Sverige. Foto: Leif Ingvarson
Nu när EU:s ambitionsnivå höjs i och med den nya överenskommelsen om växthusgaser så kan man också fundera på om landsbygdsprogrammet kan bidra ännu mer. Skulle även landsbygdsprogrammets ambition kunna skruvas upp ytterligare – och hur? Vilka klimatbra insatser skulle kunna ingå i landsbygdsprogrammet men gör inte det idag? Forskarna Ewa Rabinowicz och Christian Jörgensen har nyligen skrivit en intressant och tänkvärd utvärderingsrapport om möjliga klimatåtgärder i framtida program.
I rapporten pekar forskarna bland annat på att återvätning av organogen jordbruksmark kan ge stor klimatnytta. Förenklat innebär det att man lägger utdikad jordbruksmark under vatten på nytt för att minska mängden växthusgaser som den utdikade marken släpper ut. Eftersom det skulle innebära att man tar jordbruksmark ur produktion misstänker jag att det inte är helt okontroversiellt att göra i stor skala. Här kan du också läsa Ewas och Christians tidigare blogginlägg om utvärderingsrapporten.
/Eric
P.S. Om du, liksom jag, blir nyfiken på att läsa mer om just återvätning har Jordbruksverket för ett par år sedan publicerat en rapport om just detta.
Nu är våren här och trädgården börjar sakta vakna till liv igen. Att påta i trädgårdslandet är skönt för både kropp och själ. Jag bor i en lägenhet men har förmånen att ha tillgång till en gammal uppvuxen trädgård. Här finns äppelträd, päronträd, vinbär, krusbär, rabarber och så min lilla rabatt med härliga blommor och några odlingslådor med kryddor i. I år blir det lite omplacering av växter och kanske några nya pallkragar. Sen måste jag fundera ut hur jag ska hålla mördarsniglarna borta i år? Får nog testa några nya metoder.
Foto: Shutterstock
I landsbygdsprogrammet 2014–2020 fick många företagare stöd för trädgårdsodling. Totalt har trädgårdsnäringen fått cirka 77 miljoner kronor i stöd under perioden 2014–2020. Det man investerar i är allt från nya växthus, installation av energibesparande åtgärder, bevattningsanläggning och kylrum.
Totalt beviljat stöd i miljoner kronor till inriktningar inom trädgårdsodling i landsbygdsprogrammet 2014–2020.
55 företagare har sammanlagt fått 39 miljoner kronor i stöd till växthusodling som i landsbygdsprogrammet är den vanligaste kategorin. Intresset för att odla i växthus är sannolikt en spegling av att efterfrågan på frukt och grönt som produceras i Sverige ökar. Växthusodlingen bedrivs i hela landet, från norr till söder. Till de norrländska trädgårdsodlarna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland har 14,7 miljoner kronor beviljats i stöd, vilket motsvarar 37 procent av stödet. Här omfattas växthusodlingen nästan uteslutande av köksväxter i växthus (tomat, gurka, kruksallat och kryddväxter) men också av jordgubbar och prydnadsväxter.
Frukt och bär är också en vanligt förekommande kategori med 22 miljoner kronor i stöd. Här handlar investeringarna mer om träd, buskar och odlingstunnlar men också om lagerhus, kylanläggning och packlinjer. De minde kategorierna frilandsodling och övrigt inom trädgård har fått 10 miljoner respektive 5 miljoner kronor i stöd.
Många människor väljer att bo och leva på landsbygden. Skälen till att välja att bosätta sig utanför den puls och närhet till alla bekvämligheter som ett stadsboende innebär varierar förmodligen. Men många upplever en förbättrad livskvalitet när de flyttar ut på landsbygden och får närhet till den vackra svenska naturen.
En förutsättning för att kunna bo och verka på landsbygden är att det finns vissa servicefunktioner på rimligt avstånd. Det får exempelvis inte vara alltför långt till en livsmedelsbutik eller en drivmedelsstation.
I landsbygdsprogrammet finns det speciellt riktade pengar för att upprätthålla och utveckla lokal service för dem som bor, verkar på och besöker landsbygden. Mellan 2014 och 2020 har drygt 400 miljoner kronor beviljats till nästan 840 investeringar med syfte att modernisera och utveckla olika serviceverksamheter. Det mesta av stödet (82 procent) har gått till dagligvarubutiker. Även drivmedelsstationer står för en betydande del (15 procent av stödet). Resten av stödet (3 procent) har gått till servicepunkter, exempelvis paketutlämning på landsbygden.
Var i landet genomförs investeringarna? För att kunna beskriva och jämföra utveckling i olika typer av landsbygder jämfört med i städer utgår Jordbruksverket från en landsbygdsdefinition som delar in Sveriges kommuner i sex typer:
mycket glesa landsbygdskommuner
glesa landsbygdskommuner
glesa blandade kommuner
tätortsnära landsbygdskommuner
täta blandade kommuner
storstadskommuner.
Av de sex kommuntyperna räknas de fyra första som landsbygdskommuner. De två sista, täta blandade kommuner och storstadskommuner, tillhör definitionen stadsområden. Täta blandade kommuner är enligt definitionen de kommuner som ligger nära en större stad och där minst 50 procent av befolkningen har mindre än 45 minuters resväg till en ort.
Oavsett kommuntyp går det att söka stöd för investeringar som ska förbättra service på landsbygden – för även i kommuner som klassas som stadsområden finns ofta landsbygd.
Stöd till service på landsbygden i olika typer av kommuner i Sverige 2014–2020
Av investeringarna som ska förbättra servicen på landsbygden har 66 procent genomförts i kommuner som klassas som landsbygdskommuner. Sådana kommuner finns i hela landet, men de är vanligast i norra Sverige.
Men även i kommuner som klassas som storstadsområden återfinns en stor del av stödet. Den kommuntyp som ensam har stått för flest investeringar är faktiskt täta blandade kommuner, som definieras som storstadsområde. Sådana kommuner finns framför allt i södra och mellersta Sverige.
Planerar du att svemestra på den svenska landsbygden i sommar kan du alltså vänta dig att få ta del av service från norr till söder i vårt avlånga härliga land.
Efter en lång vinter är det snart dags för de första kosläppen i landet. Måste kännas härligt att få känna friheten igen med grönt gräs under klövarna. Korna tillbringar en stor del av året inomhus, och allt fler djur hålls numera i lösdrift.
Foto: Scandinav bildbyrå
Under slutet av 1900-talet och inledningen av 2000-talet skedde en förändring i den svenska djurhållningen, när många anläggningar ställde om från uppbunden djurhållning till lösgående system. I Sverige finns det regler för hur bland annat stallmiljöerna ska vara för att våra djur ska må bra – ett nytt stall för mjölkkor ska i dag byggas så att djuren hålls i lösdrift.
I landsbygdsprogrammet är ny-, om-, eller tillbyggnad av stallar den vanligaste investeringen som lantbrukare söker stöd för. Mellan åren 2014–2020 fick cirka 2 000 jordbruksföretag stöd för investeringar i stallar om drygt 1,8 miljarder kronor. De två stora inriktningarna, nötkötts- och mjölkproduktion, fick 85 procent av stödet. Resterande 15 procent gick till gris-, fjäderfä- och fårproduktion och till övrig djurproduktion.
Totalt beviljat stöd i miljoner kronor till ny-, om-, och tillbyggnader av stallar per produktionsinriktning i landsbygdsprogrammet 2014–2020.
Det är inom nötköttsproduktionen som det byggs flest antal stallar. Av allt stöd för stallar som har beviljats till denna bransch har en klar majoritet (69 procent) gått till att bygga nya stallar i stället för att bygga om dem. Inom mjölksektorn har ungefär hälften av de beviljade ärendena gått till att bygga nya stallar och hälften till om- och tillbyggnader. Detsamma gäller inom gris- och fjäderfäproduktionen. Inom fårproduktion så är det något vanligare att bygga nya stallar än att bygga om dem. I den sista kategorin som handlar om övrig djurproduktion infinner sig en mindre grupp djurslag som tillsammans har beviljats 8 miljoner kronor i stöd. Nya djurstallar är vanligast förekommande här.
Antal beviljade ärenden till ny-, om-, och tillbyggnader av stallar per produktionsinriktning i landsbygdsprogrammet 2014–2020.
Just nu är det många i Sverige som på grund av covid-19 jobbar på distans från sitt hemmakontor. En förutsättning för att kunna jobba hemifrån, oavsett om du bor i en stad eller på landsbygden, är att ha en bra och pålitlig internetuppkoppling.
Foto: Thomas Adolfsén
Mellan åren 2015 och 2020 har drygt 700 projekt beviljats stöd inom landsbygdsprogrammet för att bygga bredbandsnät på landsbygden. Det är lokala by- eller vägföreningar, kommuner eller andra företag som genomför projekten.
Sammanlagt har drygt 4,5 miljarder kronor beviljats i stöd för att fler på landsbygden ska få tillgång till en snabb bredbandsuppkoppling. Projekten beräknas ge drygt 120 000 hushåll bredband via fiber, och nästan 60 000 kilometer fiberkabel kommer att grävas ner – det motsvarar ett och ett halvt varv runt jorden vid ekvatorn!
Haven och de marina resurserna är livsviktiga för oss – de har en avgörande betydelse för både matförsörjning och arbetstillfällen världen över, vår hälsa, klimatet och miljön. Att utveckla ett fiske och vattenbruk som är hållbart är ett viktigt mål och en stor utmaning både i Sverige och globalt. Genom Agenda 2030 har världens länder fastställt att vi bland annat behöver öka kunskapen om haven, skydda en större andel av kust- och havsområdena, genomföra åtgärder för att återställa fiskbestånden till hållbara nivåer och minska alla slags föroreningar och mängden marint skräp i havet.
I Sverige ska havs- och fiskeriprogrammet bidra till de politiska målen genom att ge stöd till olika projekt och investeringar som skapar hållbara lösningar (några inspirerande exempel lyfte Felicia nyligen i inlägget In the name of sustainable fisheries!). För den som är nyfiken på vad som hittills har genomförts i programmet och vad det har gett för resultat för människor och miljö, så har vi nu sammanfattat de viktigaste resultaten som rapporterades år 2019. Hittills kan vi bland annat konstatera att stöden i programmet har
bidragit till att minska bifångsterna och höja bränsleeffektiviteten inom fisket
genererat både ökad sysselsättning och nya företag
visat goda resultat när det gäller att öka produktionsvärdet och produktionsvolymen i det första försäljningsledet inom fiske och vattenbruk
bidragit till en produktionsökning för ekologiskt vattenbruk och god företagsekonomisk utveckling inom vattenbrukssektorn.
Foto: Jessica Alanaisse-Karlsson
Några resultat är dock lägre än förväntat. Det gäller exempelvis programmets bidrag till den företagsekonomiska utvecklingen inom fisket och utvecklingen av skyddade områden till havs. Det beror på att de flesta projekt inom de åtgärder där vi mäter storleken på skyddade områden inte har syftat till att bilda nya områden utan till att utveckla befintliga områden. Här finns det alltså mycket kvar att göra! Därför ska det bli väldigt spännande att fortsätta följa utvecklingen och resultaten från havs- och fiskeriprogrammet, och snart ser vi fram emot att kunna publicera nya siffror för år 2020.
