En dag på kontoret innehåller en hel del musklickande, skärmstirrande, funderande och bedömande av vad som står på datorskärmarna. Med jämna mellanrum ringer telefonen och så kommer det någon fråga som jag för det mesta kan svara på direkt. Så skulle man rent fysiskt kunna beskriva hur arbetet som handläggare inom landsbygdsprogrammet ser ut.
Jag är priviligierad, för det där telefonsamtalet eller mejlet som kommer till mig kan börja med ett:
– Hej, jag heter … och jag tänkte göra…och … och… och det här med. Finns det något stöd att söka för att kunna komma igång?
Jag får läsa om och höra så fantastiskt mycket roliga och spännande idéer och planer från såväl luttrade företagare som blivande företagare med sina baser i landsbygder med olika förutsättningar. I många fall kan planerna förverkligas med hjälp av landsbygdsprogrammet, i andra fall inte. Flera av dessa planer kan säkert förverkligas i alla fall på ett eller annat sätt utan stöd och uppföljning. Det grundar jag på vad jag har hört och även i min tidigare forskning inom företagsekonomi, med fokus på entreprenörskap kopplat till lokal utveckling.
Min licentiatavhandling Företagares agerande för hembygdens utveckling handlar om hur företagare hjälps åt för att skapa lokal utveckling och ökad aktivitet i sina hembyar. Jag har lyft fram några byar som har varit framgångsrika genom att de har tagit vara på lokala individers innovativa idéer och sedan utvecklat och genomfört dessa idéer tillsammans inom byn. De har lyckats sprida specialistkompetens till sina grannar och vänner så att även de ser stora fördelar med att engagera sig. De olika byarnas invånare har visserligen hittat olika former av finansiering för sina insatser men utan gemenskap och att göra något de tycker är roligt och meningsfullt skulle det inte blivit något alls.
När rapporten Så här ligger landet – tankar om landsbygdsprogram och landsbygdsutveckling gavs ut av Jordbruksverket 2017 var jag en av dem som blev nyfiken på innehållet och läste. Jag fastnade lite extra för Per-Ola Ulvenblads kapitel Innovation på landsbygden och i dess företag – för hela samhällets bästa på sidan 140. Där beskrivs hur det krävs satsningar på flera nivåer, från samhällsnivå till individnivå för att innovation ska kunna utvecklas. En grundsten är att för att innovationer ska utvecklas krävs att människor träffas och utbyter tankar. Det bekräftar även jag i min avhandling. Skulle inte byborna ha hjälpts åt i byarna hade de inte lyckats med sina projekt. Sedan spelar det ingen roll om de gick ihop och byggde ett bymejeri för tillverkning av getost eller att en by med 16 fast boende skapade kommunens största årligen återkommande motorsport-evenemang.
Min reflektion är att det inte är idéer det är brist på bland landsbygdens invånare… Konsten är att få fler individer att axla rollen som entreprenörer och våga ta steget att agera och förverkliga sina idéer och se till att få dem affärsmässigt hållbara.
I min roll som handläggare informerade jag nyligen under en företagarfrukost om vilka möjligheter till stöd som fanns inom landsbygdsprogrammet. De som uttryckte störst tacksamhet efteråt var två företagare som under frukostens gång kom fram till att de faktiskt kunde utveckla sina företag genom att använda varandras tjänster! Att skapa förutsättningar för människor att träffas och utbyta tankar leder till innovationer och företagsutveckling oavsett om det sker i landsbygd eller stad.
/Lisa Bois, Handläggare inom landsbygdsprogrammet, Länsstyrelsen Jämtlands län
