Lite stöd till många eller rejält med pengar till få?

Stöden inom landsbygdsprogrammet ska få oss att uppfylla de politiska målen och gräva diken, starta företag, röja betesmarker eller vad det nu kan vara. Men hur ska de begränsade slantarna fördelas? Ska många få en liten peng eller ska några få dela på större summor? I utvärderingen Lagom höga stöd från i somras diskuteras frågan.

Utvärderarna har tittat på fyra olika stöd inom landsbygdsprogrammet och granskat stödnivåer, alltså hur mycket pengar det handlar om, och stödtak, alltså vilka maxbelopp som gäller. Som så ofta finns det inte några entydiga eller lätta svar på frågan exakt vad som är ”lagom”. Till exempel kan stora pengar locka sökande men snedvrida konkurrensen, om bara några få kan ta del av stöden (se sidan 19). Lite pengar till många fördelar stöden bredare men lockar kanske färre att söka.

Hur mycket stöd man kan få kan också bero på i vilket län man bor, eftersom stödtaket och därmed högsta stödberättigade utgifter varierar mycket mellan de 26 länen. Den som till exempel söker investeringsstöd för ökad konkurrenskraft kan få upp till 7 miljoner i Jämtlands län men högst 3 miljoner i Dalarna och bara 1 miljon i till exempel Jönköpings län.

När vi berättade om utvärderingen här på bloggen i somras så beskrev vi den som ett intressant underlag för en fortsatt diskussion om hur höga ”lagom höga” stöd och ersättningar bör vara. Här är några exempel på vad författarna, Jonna Rickardsson och Johan Klaesson vid Internationella handelshögskolan i Jönköping säger om frågan:

  • Det är näst intill omöjligt för en stödmyndighet att kunna avgöra den ”optimala” stödnivån för ett enskilt företag/projekt eller en grupp av företag/projekt.
  • För-och nackdelar med olika stödnivåer måste därför ställas mot varandra.
  • För samtliga stöd bör även en avvägning göras mellan höga stödnivåer, vilket innebär att en given budget räcker till färre projekt, och lägre stödnivåer vilket innebär att fler projekt kan genomföras.
  • Ett alternativ är att använda sig av differentierade stödnivåer.
  • En rekommendation är att låta en central aktör se över och jämföra länsstyrelsernas beslutade stödnivåer och stödtak för att se så att regionala variationer är rimliga och att inget län sticker ut för mycket.

Vill du veta mer? Här kan du läsa hela rapporten Lagom höga stöd?

/Asta Vormeier

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s